Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prästgården, hvarunder karlarne hemma se om sina hästar och fläta deras
svansar och manar, en sak af synnerlig vikt för brudriddarne, som måste se
till, att deras trafvare och munderingar äro i bästa skick.
Då vigseln sker i kyrkan, samlas gästerna med brudgummen i spetsen
i prästgården, där han iklädes en broderad yllekrage, som tillknytes med
sidenband, hvilka äro röda, om bägge hans föräldrar lefva, men svarta, om
de äro döda; är endera af dem i lifvet, är det ena bandet rödt och det andra
svart. Brudgumsrocken är brun, och kring hatten bäres ett gult band utom
det vanliga.
Brudens dräkt består af svart bombasinsklädning, hvitt förkläde, röda
strumpor och tjockbottnade skor, som endast skilja sig från de vanliga genom
plösarna, hvilka äro omsorgsfullare och konstfärdigare utsydda. Den förgyllda
kronan sitter fäst på en liten lammskinnsperuk, af hvilken några hvita lockar
sticka fram vid tinningarna; men för öfrigt är håret doldt under en massa
Falujuveler och stora blanka stålknappar. Öfver nacken nedhänger en lång
remsa af skallermässing, kantad med rödt kläde, och kring halsen bäres en
hvit getskinnskrage, hvaröfver hänga så många glaspärlband, som rimligen
kunna få rum. Händerna gömmas i en muff, prydd med silfvergaloner och
skallermässing, ur hvars öppningar nedhänga en hvit och en rödblommig
silkeshalsduk. Med själfva bruden täfla i grann utstyrsel hennes brudpigor,
som ofta äro ganska många.
Vid ankomsten till prästgården undfägnas bröllopsskaran med brännvin,
som värdfolket fört med sig, hvarefter processionen vid tredjegångsringningen
sätter sig i gång till kyrkan. Först går brudgummen, som hälsas af den
samlade menigheten med blottade hufvuden och vänliga nickar. Efter honom
komma prästen och »gästbådskarlarne», bland hvilka »brudsäterkarlen»,
brudsätans man, skall vara till hands och mottaga brudgummens hatt och
framlämna hans psalmbok vid ankomsten till altaret. Efter »manfolket» komma
brudpigorna, anförda af spögubben med sin vördnadsbjudande läderkarbas,
och omedelbart därefter bruden, åtföljd af brudsätan och de öfriga kvinnliga
gästerna. Vid ankomsten till kyrkogårdsporten lägger brudgummen några
slantar i fattigbössan, och vid ingången i kyrkan släpper han oförmärkt några
småmynt som en hemlig handpenning åt lyckan. När han uppkommit i
koret, vänder han sig om och gör en bugning för prästen, hvarefter han
framträder till sidan af altaret och uppkastar äfven dit några slantar, hvilket
kallas att »offra». Sammaledes göra ock brudpigorna, som uppgå två och
två i sänder. Sist af alla kommer bruden, som gör det rikligaste offret.
Under tiden stå båda kyrkovaktarne såsom ordningsmän och hedersvakt vid
stora gångens utlopp i koret. Under gudstjänsten sitter brudparet i en
»brudstol», men knäfalla vid altaret under bönerna. En del af vigseln förrättas
innan den vanliga altartjänsten börjas, men vigseln afslutas icke förrän efter
välsignelsen, då brudmässan läses. Vigselringen är af silfver med en bred
plåt på ena sidan, vid hvilken några små ringar af silfvertråd äro fästa i
öglor till prydnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
