Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattenleden Kinda kanal från Roxen ända ned till Horn nära Smålandsgränsen.
– Roxens norra strand är med sina skogkrönta berg och behagliga våglinjer
i allmänhet mycket vacker. Här ligga, på något afstånd från sjön, ruinerna
efter två gamla herresäten, nämligen västerut Stjärnarp eller Stjärnorp, och
österut Grensholmen, som fordom tillhörde Magnus Gren; ända till slutet af
1780-talet prunkade Stjärnarp med ett fyra våningar högt slott, uppfördt af
fältmarskalken Rob. Douglas, som från slottstornen brukade utbyta signaler
med sin forne vapenbroder, generalguvernören Axel Lillie på Löfstad. Södra
sidan af Roxen är däremot för ögat mindre angenäm och förlorar sig i den
flacka, ehuru högst bördiga och sädesrika östgötaslätten. Öfver denna höjer
Linköpings åldriga domkyrka sin vördnadsbjudande massa, utvisande äfven för
seglaren på Roxen, hvar landskapets gamla hufvudort är belägen.
Redan på 1100-talet var Linköping biskopssäte, och 1152 hölls här det
första kyrkomötet i Sverige af påflige legaten, biskopen af S:t Alba, Nikolaus
Breakspear, som sedan blef påfve under namn af Adrian den fjärde.
Domkyrkan, som är en af de prydligaste i riket, anlades under senare hälften af
samma århundrade, men skadades redan under det hon stod under byggnad
flera gånger af eldsvåda, så att hon ej blef färdig förrän omkring 1500. Hon
är uppförd dels i romansk, dels i gotisk stil, och hvalfven uppbäras af aderton
kolossala pelare i dubbla rader. Efter den restauration, hon i våra dagar
undergått efter Helgo Zettervalls plan och under hans ledning, är hon ett
ibland de vackraste tempel i Norden. Såväl till längden (110 m.) som med
hänsyn till det nyuppförda tornets höjd (105 m.) öfverträffas hon inom riket
endast af Uppsala domkyrka. Altarprydnaden utgöres af en kolossal grupp i
gips, modellerad af Byström, föreställande Försonaren med kalken, omgifven
af Tron, Hoppet och Kärleken med deras attributer och sinnebilder. Förut
hade kyrkan en altartafla af Hemskeerk, som Johan III såsom hertig af
Östergötland inköpte för tolfhundra tunnor hvete och skänkte till katedralen
i sitt hertigdöme; men detta konstverk är nu undanflyttadt till en annan del
af kyrkan. En annan skatt förvarades förr äfven i domkyrkan, nämligen det
nu i konsistoriehusets öfre våning inrymda, rika stiftsbiblioteket, bestående af
omkring 30,000 band och ett tusen handskrifter, från början bildadt genom
inköp af ärkebiskopen Erik Benzelii d. y. efterlämnade stora och dyrbara
boksamling, och sedan ökadt genom värdefulla gåfvor, förnämligast ur
ärkebiskoparne Troils och Lindbloms bokförråd.
Staden, som till en stor del består af trähus, har likväl flera offentliga
och enskilda byggnader, som förtjäna uppmärksamhet, såsom Slottet, en af
biskop Henrik Tidemanni, Sten Sture d. ä:s samtida, uppförd massiv byggnad,
som länge varit landshöfdingeresidens med lokaler för länsstyrelsen och
nyligen på ett prydligt sätt restaurerats, Biskopshuset midtför domkyrkan, med
en stor trädgård, från hvilken man har en härlig utsikt öfver Roxen, samt
Elementarläroverkets hus vid Järntorget. (En kretsformig stenläggning på
Järntorget utvisar den plats, där de fyra riksråden blefvo aflifvade 1600.)
Öster om staden utkämpades Stångebro slag, och en på Gumpekulla
backe rest sten med inskrift erinrar ännu härom. – En mil sydost om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
