Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från Mariestad hade man förr blott två vägar att välja emellan, då
man ville styra färden till det prisade Kinnekulle: antingen med ångbåten,
som gick till Lidköping och vidare söderut mot Göteborg, eller ock
landsvägen på östra sidan om Vänern. Numera går en järnväg från Mariestad
förbi Kinnekulles östsida ned till Skara, och vi komma sålunda bekvämt
fram till bergets nedersta afsats. Landsvägen och järnvägen följas åt till
Lugnås, som nu är kändt genom sin stora tillverkning af kvarnstenar. Sedan
går landsvägen i en båge utmed Vänerns strand och förbi gården Arnäs, där
nu ett glasbruk är anlagdt. Här låg fordom på en låg udde i Vänern det
ryktbara Aranäs, hvilket i Olai Magni historia beskrifves så präktigt, att
dess make icke fanns hvarken i Norden eller det öfriga Europa. Enligt
denna öfverdrifna beskrifning ledde icke mindre än fyrtio broar öfver ett
träsk, som afskilde udden, där slottet låg, ifrån fasta landet. Några svaga
spår efter vallgrafvar, i hvilka man understundom hittar kvadersten, är nu
hvad som återstår af Torgils Knutssons stolta borg, inom hvars murar han
mottog som gäster sin konung och dennes bröder och medlade mellan dem
en försoning, för hvilken han belönades med förräderiet i Kungslena.
Vi kunna antingen stanna vid Forshems station och gästgifvargård för
att därifrån erhålla skjuts upp till Kinnekulle, eller ock fortsätta 2 km.
närmare berget till Gössäters station. Härifrån kunna vi antingen strax börja
uppstigningen på bergets östra sida eller ock följa landsvägen, som går med
sakta stigning i en båge på bergets norra sida och sedan på västsidan stiger
starkare uppåt. Bergets olika lagringar äro merendels skilda genom branta
afsatser, som på något afstånd synas göra en ytterligare vandring omöjlig;
men vägen böjer af i sicksack och leder upp till en ny afsats, och så vidare
tills man uppnår själfva toppen af kullen. Dessa afsatser, hvilka sålunda
bilda liksom en ofantlig trappa, betecknas i ortens språk med namnen
Sandstensklefvan, Limstensklefvan, Rödstensklefvan och Gorstensklefvan. Den
ofvanpå kalkstenen liggande lerskiifern kallas kråkberg, och den öfverst
lagrade trappen kallas järnbinda. Afsatserna eller de olika berglagrens i dagen
liggande ytor äro för öfrigt af betydlig bredd och till stor del beväxta med
barr- och löfskog; men äfven de rikaste åkerfält och vackraste ängar finnas,
i hvilka äpple- och körsbärsträd växa vilda och gräsmattan prunkar med
synnerligen frodig växtlighet.
Kedan vid Hönsäter på bergets norra sluttning har man en skön,
ehuru till en del begränsad utsikt öfver Vänern, och ju mera man nalkas
Hällekis, ett af de vackraste ställena vid Vänerns kuster, desto allsidigare och
vidsträcktare blir utsikten. Något sydligare ligger det täcka Råbäck, som
numera är medelpunkten för turistbesöken på Kinnekulle. Ångbåtarna lägga
nämligen till vid Råbäcks hamn en half fjärdingsväg sydväst om gården, och
strax ofvanom denna är ett hotell byggdt på 1880-talet. Förut måste man
antingen medföra reskost eller taga sin tillflykt till de få herresätenas starkt
anlitade gästfrihet, och det kunde då svårligen bli fråga om annat än helt
korta besök. Nu kan man i ro och mak slå sig ned på Hotell Kinnekulle,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
