Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bohuslän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fångas sommartiden, men andra, såsom torsk, hvitling och flundra, fångas
hela året; hummer och ostron äro fridlysta sommartiden, och sillfiskets
egentliga tid är vintern. I det egentliga Nordsjöfisket, som för de kringliggande
länderna, särskildt England och Holland, är en viktig inkomstkälla, deltager
endast en och annan bohuslänsk fiskeskuta. Däremot har sillfisket i
bohuslänska skärgården en utomordentligt stor betydelse: under de månader det
pågår ger det sysselsättning åt nästan hela kustbefolkningen, och genom
snabbare transportmedel från fiskeplatserna skulle hafvets rika skördar kunna
i vida högre grad, än nu sker, komma hela vårt land till godo. Under förra
århundradet var sillfisket en guldgrufva för Bohuslän, men 1808 upphörde
det, och först 1877 började sillen åter »gå till» vid bohuslänska kusten.
Fram emot jultiden komma väldiga sillstim från hafvet inträngande i
fjordarna och sunden, och genast börjar där ett rörligt lif. Fiskarena sluta sig
tillsamman i vadelag af 12 till 15 man under befäl af en så kallad
vadbruse, hvars befallningar måste ovillkorligen åtlydas: det gäller att under
nästan ljudlös rodd uppleta sådana ställen, där sillstim finnas och kunna
medels vadar eller väldiga nät instängas. Har detta lyckats, sprides
underrättelse därom genast med telegraf eller telefon, ångbåtar och uppköpare
infinna sig, aftal om salupris för den instängda sillen träffas, och upptagningen
börjar: kan vaden dragas in till stranden, sker detta helst, eljes göres stänget
trängre och trängre, tills sillen står så tjock, att man med stora håfvar kan
ösa upp den i båtarne. En del däraf forslas genast med ångbåt till utlandet,
en annan del till Gröteborg för att därifrån med järnväg spridas inåt landet,
och ännu en del – omkring en åttondedel af hela vinterfångsten – föres
till salterier i skärgården för att insaltas. Men dessa utvägar att få sillen
använd till människoföda räcka ej till för tillgodogörande af mera än en
bråkdel af den rika fångsten: därför ha, i samband med salterierna, mer än ett
tjugotal sillguanofabriker anlagts för en sammanlagd kostnad af öfver 2
millioner kronor, och vid dem beredes af sillen, sedan silloljan utpressats, ett
värdefullt gödslingsämne, som dock ännu ej funnit större användning i vårt
land, utan till största delen försäljes till Frankrike. Hela »sillskörden» har
de år, då den varit rikligast, uppskattats till omkring l million hektoliter.
Bohuslän är i våra dagar ett kält, skogfettigt land: blott här och där
inåt landet i norra delen finnes ännu gammal skog. Men denna brist har
länets hushållningssällskap gjort till sin uppgift att efter bästa förmåga
afhjälpa. Under en lång tid har det anslagit 25,000 kronor årligen för
utdelning af skogsfrö och plantor, och dessutom har det inköpt flera för
skogsplantering lämpliga gårdar, däribland Torfmåserödsfjället väster om sjön
Bullarens nordände. I följd af dessa uppoffringar och det sålunda gifna goda
föredömet ser man ock numera vid en färd genom länet backsluttningar och
fjällsidor i mängd klädda med grönskande löftesrik ungskog. – Enligt den
bland folket gängse uppfattningen är det de lede danskarne, som under
ofredstider härjat och bränt skogen i Bohuslän, ty så fullständig har här, liksom
i öfriga fordom danska eller norska landskap, inbyggarnes svenskhet blifvit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
