Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bohuslän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marstrand är beläget på östra sidan af en klippö längst ute i skärgården,
tre fjärdedels mil från fasta landet. Den förträffliga och mycket besökta
hamnen, som inneslutes af Klöfverön, Koön och den ö, på hvilken
Marstrand ligger, har troligen föranledt stadens anläggande i början af trettonde
århundradet. I likhet med de andra bohuslänska städerna har äfven
Marstrand sin historia om undergångna härjningar, växlande välden, om rikedom
och lif den ena tiden, om armod och glömska under den därpå följande. I
senare hälften af sextonde århundradet var staden hufvudort för det då
pågående sillfisket och nederlagsplats för all handel, som bedrefs i samband
med denna handtering. Genom de af Fredrik II staden förunnade fri- och
rättigheter öfverläts icke allenast hela handeln, utan nära nog hela sillfisket
åt Marstrand, som under denne konungs styrelse hade sin mest lysande
period och då i alla hänseenden uppträder såsom en nordisk stad af första
ordningen, med två borgmästare, syndikus, tio rådmän och så vidare. Men
välståndet förde ock med sig osedlighet och gudlöshet, lyckans och
medgångens vanliga följeslagare, så att Marstrand under dessa tider skildras såsom
den gudlösaste stad i Norges rike. Äfven efter det Bohuslän genom
Roskilde-freden blifvit införlifvadt med Sverige, fortfor Marstrand under några år att
omhuldas såsom regeringens ögonsten; men ungefär samtidigt med Karl XI:s
äntrade till regeringen såsom själfmyndig konung sammanträffade flera
omständigheter, såsom inskränkning af stadens rättigheter, krigsolyckor,
eldsvådor och tryckande skatter, hvilka inom en jämförelsevis kort tid
tillintetgjorde stadens välstånd. Ännu en gång skulle likväl lyckan le emot den
afsigkomna staden: det var när sillfisket åter uppblomstrade under senare
hälften af 1700-talet, då Marstrand liksom förut skördade stor vinst,
hvarjämte den för några år under samma lyckotid förklarades för frihamn, en
åtgärd som, om den än icke uppfyllde alla de förhoppningar, som de styrande
själfva hyste, likväl i sin mån bidrog till stadens förkofran. – Men
frihamnsrättens indragning 1794 och sillens försvinnande några år därefter sänkte
Marstrand åter i lägervall, ur hvilken det likväl under senare tiden lyckats
höja sig genom sitt anseende som en af rikets förträffligaste badorter.
I sitt närvarande skick har Marstrand ett godt och småtrefligt utseende.
Utefter kajen sträcker sig en bred och regelbunden gata, Hamngatan, som
prydes af stora och nyuppförda hus. Flerestädes ser man, små nätta
trädgårdsanläggningar och planteringar, som hafva ett frodigt och grönskande
utseende, där de af det ofvanför liggande fästningsberget skyddas mot de
menliga västanvindarne; Stadsparken i midten af staden och Badhusparken
vid badhuset erbjuda, ehuru icke så särdeles gamla, redan en behaglig och
svalkande skugga åt de promenerande. Vid torget, som egentligen blott är
en utvidgning af den gata, som leder från hamnen upp, till fästningen, ligger
Gamla rådhuset, nu ombyggdt till hotell. – Stadens åldriga kyrka, fordom
helgad åt jungfru Maria, är en rundbågsbyggnad, hvars starka murar och
eldfasta hvalf trotsat de eldsvådor, som tid efter annan öfvergått Marstrand.
Den utgöres af ett fyrkantigt långhus, som fordom varit tvåskeppigt, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
