Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bohuslän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sydliga änden af Hakefjorden finnes en, som heter Brattön, hvilket namn den
troligen fått däraf, att dess stränder äro mycket branta, särdeles omkring
Blåkullen, ett berg, som genom sin höjd utgör den första landkänning,
hvilken den från Skagen kommande seglaren har af södra Bohuslän. –
Namnlikheten har emellertid i senare tider förledt folktron att hit förlägga det
beryktade, Blåkulla och göra Blåkullen till skådeplatsen för alla de
vidunderliga äfventyr, i hvilka påskkäringar och trollpackor spela hufvudrollerna.
Och dessa sägner ha förmått inge den vidskeplige en sådan fruktan för själfva
stället, att ingen annan än den, som därtill finner sig nödd af storm eller
mörker, gärna tillbringar sin natt i närheten af den dystre bergjätten.
Väster om Hakefjorden ligger ön Tjörn, som genom Stigfjorden skiljes
från den norr därom belägna ön Orust. Tjörn, som af ålder utgjort ett enda
prästgäll, fördeladt i tre socknar, äger ett ytområde af något öfver en
kvadratmil och är liksom den öfriga skärgården ett fult och naket land. Sannolikt
har här, liksom på många andra ställen, befolkningens ökning framtvungit
en allt vidsträcktare uppodling, hvarigenom skogarne så småningom gått
under, ehuru en gammal sägen förklarar orsaken till öns nakenhet på ett
annat sätt och påstår, att en mängd vilda tjurar uppehållit sig i de forna
djupa skogarne och anställt en sådan förödelse bland befolkningen, att denna
slutligen såg sig nödsakad att uppbränna skogen för att freda sig för
skadedjuren.
Genom sina rika märgellager och de förvittrade skaldjur, med hvilka
jorden öfverallt är uppblandad, är Tjörn den fruktbaraste och i följd däraf
den tätast befolkade bygden i Bohuslän, och Tjörns härad, som till sju
åttondedelar utgöres af ön Tjörn, är icke blott ett af de tätast befolkade i riket,
utan, om hänsyn tages till att en så betydlig del af ytan utgöres af kala
klippor, det ojämförligt tätast befolkade härad i hela Sverige. Tjörnboarne
ha ock af gammalt nedlagt mycket arbete på sina små åkerlappar och varit
med stark hembygdskärlek fästa vid dessa: om de äfven tillägnat sig ett
fullt tidsenligt brukningssätt, skulle de kunna aflocka sin jord en alldeles
otrolig äring.
Byggnadssättet på Tjörn har sedan början af detta århundrade undergått
den förändringen, att ryggåsstugorna med sina takfönster lämnat rum för
loftstugor, men inredningen är ännu på några få ställen densamma som i midten
af förra århundradet. Till höger, då man inkom i hvardagsstugan, hade man
då vanligen spiselmuren med sin järnkamin, hvilken senare, för att hålla
stugan så mycket som möjligt fri från oset af bränntorffen, utmynnade i en
särskild liten kammare bredvid stugan. Utefter främsta gafvel väggen sträckte
sig den madrassbeklädda »frambänken», husets högsäte, där endast
ståndspersoner och aktningsvärdt folk, eller med andra ord sådana, som voro kända
för att hafva några hundra kronor ute på bygden, inbjödos att taga plats.
Personer af mindre förtjänster och anseende hänvisades till »långbänken»
emellan frambänken och spiselmuren, utmed hvilken senare »ombänken» –
ungbänken – var bestämd för tiggare och sådana, som man icke tyckte sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
