Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Visingsö har ännu en kyrka, som likväl icke varit begagnad till
gudstjänst sedan Per Brahes tid; det är den gamla Kumlaby kyrka, ungefär
midt på ön. Dess torn har haft en mycket hög och spetsig spira, hvilken
blifvit aftagen till hälften, hvadan tornet nu afslutas med en af järnstaket
omgifven plattform, som ofta besökes för den storartade utsiktens skull.
Kyrkan användes från 1692 till 1811 som sal för »trivialskolan». Det af
Per Brahe inrättade gymnasiet, som upphörde 1813, hade sin lokal i
tingshuset söder om Kumlaby kyrka, och i detta hus är nu folkskolan, som
vanligen kallas Braheskolan, inrymd.
På 1830-talet anlades ekplanteringar på Visingsö för flottans behof af
skeppsvirke, och dessa planteringar med sina långa rader af höga raka
ekstammar utgöra nu en af öns förnämsta sevärdheter. I vår tid har på ön
anlagts ett fasaneri, hvars ägare årligen inbjuder en samling af vårt lands
mest högättade jägare till några dagars fasanjakt, då den med omsorgsfull
skötsel åstadkomna fasantillväxten för året vederbörligen nedskjutes.
Från Visingsö återvända vi till Grenna. Vägen därifrån uppåt
Östergötland följer den branta strandsluttningen och bereder ingenstädes någon
inblick i landets natur där innanför. Smålands nordvästra hörn liksom
Östergötlands sydvästra bildar en platå af 2-300 meters höjd, tätt beströdd med
jor- och bergkullar och mera bevuxen med löfskog än barrskog. Någon
stor sammanhängande skog, såsom det gamla talet om »skogshöjden
Holaveden» på gränsen mellan Småland och Östergötland antyder, är denna trakt
ingalunda, ty mindre byar, gårdar och odlingar ligga spridda öfver hela
området. Ej heller förefinnes någon skarp gränsskillnad mellan denna och
omgifvande höjdtrakter, hvarken norrut mot Östergötland eller österut, där
Svartåns dalgång bildar en föga djup sänka i platån, eller söderut, där landet är
mera rikt på högt belägna mossar och småsjöar (som alla afflyta genom
Huskvarnaån) och omedelbart sammanhänger med den trakt, där Smålands
högsta punkter äro till finnandes. Sydost om Grenna, där vägen i många
krökningar letar sig fram österut till Svartåns dalgång, finnes ett bälte, där
naturen är mera leende: här ligga nämligen de af vackra, kulliga stränder
omgifna, nästan milslånga sjöarna Bunn och Ören, som afflyta genom Röttleån
till Vättern, och längre österut Noen, som har aflopp till Svartån, Vid
nordänden af Bunn har herresätet Arenäs ett prydligt läge.
Framkomna till Svartåns dalgång kunna vi med Östra stambanan, spm
där går fram, fortsätta antingen norrut till köpingen Tranås nära
Östgötagränsen och Sömmens strand eller söderut till det stadslika stationssamhället
Nässjö, hvarest dels Östra stambanan, dels järnvägar från Oskarshamn och
Halmstad utmynna i den här först framdragna Södra stambanan. Stationen
själf ligger 313 meter öfver hafvet och är den högst belägna af alla
järnvägsstationer i Sydsverige. Något längre i söder eller mellan Grimstorps och
Sandsjö stationer går järnvägen längs stranden af en liten sjö, som kallas
Storsjön, och på andra sidan denna synes, på en half mils afstånd, det nära
360 meter höga Hjärtsölaberget. En mil sydväst därom ligger den lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
