Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vet, att Ölands och Gotlands jord varit de rikaste fyndorterna i Norden för
mynt och andra jordfynd från århundradena närmast Kristi födelse. De allra
flesta fynden ha dock gjorts vid plöjning i jorden och ej vid gräfning i
grafhögarne.
Hufvudhamn för södra Öland är köpingen Mörbylånga, som ligger vid
kusten 1 1/2 mil rätt söder om Kalmar och som i senare tider fått en rätt
god hamn byggd med anslag af allmänna medel. Men ännu på 1860-talet
underhölls förbindelsen mellan Öland och Kalmar nästan uteslutande genom
öppna småskutor, så kallade färjor, som vid förlig vind fram drefvos med segel,
men eljes roddes fram af passagerarne, och i hvilka ofta både folk, resgods
och medförda kreatur blefvo grundligt blötta genom sjöns öfverspolningar.
Ett af vågorna nästan tillintetgjordt minne från denna tid är en mer än 2 km.
lång stenbrygga med landsväg, som från Ölandsstranden på 1850-talet byggdes
ut i det här föga djupa sundet och slutade med en konstgjord färjehamn,
efter anläggaren kallad Bejershamn. Genom denna landsväg ut i sjön
afkortades sjöfärden från Kalmar till 3/4 mil.
Fortsätta vi färden längs västkusten, tills vi kommit på 1 1/2 mils
afstånd från södra udden, se vi landborgen närma sig stranden och på några
ställen bilda en brant strandvall. Här träder det under kalkstenslagren men
ofvanpå sandstensbäddarne belägna alunskifferlagret fram i dagen, hvilket
föranledt att här två alunbruk anlagts. Tillverkningen af alun var förr, omkring
midten af 1800-talet, här mycket betydande: alunskiffern uppstaplades jämte
mellanliggande hvarf af ris eller ved i stora högar, och i följd af sin
rikedom på organiska ämnen brann den själf, när den blifvit antänd; den sålunda
rostade skiffern urlakades sedan med vatten, laken inkoktes till stark alunlut,
och ur denna erhölls sedan alun genom utkristallisering. Af de biprodukter,
som erhöllos, var rödfärg den viktigaste. Tillverkningen var emellertid
förbunden med så många omständigheter, att den, sedan förbrukningen af
rödfärg, som förr jämte tjära var det viktigaste konserveringsmedlet för trähus
både på land och i stad i hela Sverige, betydligt nedgått och priset därå
sjunkit, föga lönade sig. På grund häraf inköptes alunbruken jämte
tillhörande mark år 1886 af ett bolag, som här äfven anlade en stor
cementfabrik. Den närbelägna hamnen Degerhamn förbättrades och gjordes tillgänglig
för ångbåtar. Ölands kalksten lämpar sig otvifvelaktigt lika bra som Gotlands
för tillverkning af det vid nutida byggnadsföretag oumbärliga cementmurbruket,
och tillverkningen, som delvis gått till utlandet, har äfven varit ganska
betydande, men hittills dock föga lönande.
Ölands södra ände upptages af Ottenby kungsladugård, till hvilken förr
ett rätt stort stuteri var förlagdt; 1892 indrogs detta och ersattes med en
remontdepot. Stranden utanför Ölands sydände och vidare uppåt östkusten
är mycket långgrund och farlig för seglare: därför är ock på själfva
sydspetsen af ön en hög fyr byggd. På kungsgårdens ägor ligger ock den
vackra Ottenby lund, en mer än 1/4 mil lång vildpark af blandade löfträd,
hvilken sedan långa tider varit hemvist för en mängd hjortar. För att hindra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
