Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan af grunda urhålkningar i kalkhällen, hvilka om vintern ej räcka till för
vattenflödet, utan då omgifvas af vidsträckta kärrängar, men däremot alldeles
eller till en del uttorka under sommaren. Träsken äro ingenting annat än
stillastående vattensamlingar i urhålkningar i kalkklippan, af två till fyra meters
djup, ofta med fin sand på botten. De flesta ligga helt nära hafvet, i hvilket
de hafva ett kort utlopp. Ett af dem, Bogeviks träsk nära Slite, är en
igenvallad hafsvik, hvars förbindelse med hafvet för fiskets skull dock
vidmakthållits genom gräfning af sju korta afloppsgrafvar, figurligt kallade Sju
strömmar. Träsken äro för öfrigt af mycket olika storlek. Det största är Bäste
träsk strax innanför öns nordände, af rundad form och omkring 3 kilometer
tvärs öfver. Därnäst i storlek komma Fardume träsk vid nordöstra kusten
och Tingstäde träsk, midt i norra delen af ön. På södra delen af ön äro de
flesta träsken mindre än en kilometer tvärs öfver. Myrarne åter äro
försänkningar, hvilkas botten består af dyjord: de uttorka vanligen om sommaren
och gifva då ett ymnigt foder, samt hafva under senare tider delvis blifvit
uppodlade.
Gotlands lutningsförhållanden äro i stort sedt så föga framträdande, att
hela landet för den som genomreser detsamma framstår som en slätt med
några få och obetydliga kullar eller åsar samt här och där föga djupa
dalsänkningar. Norr om Visby är landet högst utmed västkusten och har där i
allmänhet mellan 40 och 50 meters höjd öfver hafvet samt sluttar långsamt
norrut och österut; dock finnas i nordöstra delen åtskilliga höjder och åsar,
som mera skarpt höja sig öfver den kringliggande näjden. Öster och söder
om Visby stiger landet till 60 à 70 meters höjd: här framgår på 3/4 mils afstånd
från kusten Follingbohöjden med öns högsta punkt, 78 meter, och med ett
vid gården Jakobsberg beläget utsiktstorn, från hvilket ett 40-tal af öns många
kyrkor äro synliga. Längre söderut ligger vattendelaren närmare öns midt,
och här märkas tillika två större dalgångar eller bredare fördjupningar i
kalkhällen, som båda utmärkas af mer än vanlig bördighet: den ena går från
Klintehamnstrakten åt nordost snedt öfver ön, den andra längre söderut vid
Mästermyr tvärs öfver ön. Midt på östsidan utskjuter Östergarns halfö kring
det 44 meter höga Gannberget, och där innanför stiger Torsborgen till 68
meters höjd. Ännu mera gällande gör sig dock genom sitt läge Hoburgen
på öns södra udde, ehuru dess höjd öfver hafvet är blott 37 meter.
På många ställen, så väl i norra som södra delen af ön, har
kalkstenslagret endast en tunn jordbetäckning och liknar sålunda alfvaren på Öland;
men därjämte förekommer en djup fruktbar växtjord af mylla, blandad med
kalk, lera och sand i mångfaldiga förhållanden. Där sanden är
öfvervägande, såsom i de nordligare delarna, växa vackra och vidsträckta
tallskogar, och där kalkgruset är förhärskande, frodas härliga löfskogar af ek
och ask. I följd af sin obetydliga höjd öfver hafsytan har Gotland ett
ovanligt mildt, nästan sydländskt klimat, under hvilket valnötträdet uppnår ekens
storlek och svarta mullbärsträdet ger mogna bär. Till och med vinrankan
bär någon gång, där hon mot söder bekläder en mur, fullmogna drufvor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
