Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit af sveakonungen ifrågasatt och som gjorde Visby till ett slags frihamn
för alla sjöfarande och handlande nationer, voro de egentligt verkande
krafterna till stadens hastiga tillväxt. Köpmän och sjöfarande, särdeles från
tyska orter, tillströmmade i mängd och bidrogo ganska väsentligt till samhällets
utveckling. Länge bestod ock detta af två olika grupper af borgare, en
gotländsk och en tysk, hvilka enligt lagen skulle vara likstälda, så att hälften
af magistraten skulle tillsättas inom hvardera nationen. Vid denna tid gick
en af de stora handelsvägarne från det inre Asien öfver staden Novgorod i
Ryssland, hvarifrån varorna fördes nedför Volchovfloden till Ladogasjön och
vidare på Nevafloden samt öfver Östersjön till Visby, för att därifrån spridas
öfver hela norra Europa. Visby var sålunda för Östersjön hvad Venedig var
för Adriatiska hafvet, och liksom en del af Indiens och Persiens kostbara
varor gick öfver Svarta hafvet till Venedig, så gick en annan del däraf öfver
Ryssland till Visby. De flesta handlande nationer ägde ock här
nederlagsplats och magasiner, och den ofantliga mängd romerska, byzantinska, kufiska
och anglosachsiska guld- och silfvermynt, som uppgräfts och nästan årligen
uppgräfves ur den gotländska jorden, vittnar ännu i dag om den lifliga och
vidsträckta handel, som här ägt rum ända från äldsta tider. I tolfte och
i synnerhet i trettonde århundradet stod Visby på höjden af sin blomstring,
och från denna tid härleda sig de förnämsta och märkvärdigaste byggnaderna
icke blott i staden, utan på hela ön. Om den makt och det anseende, som
Visby köpmannasamfund då ägde, vittnar icke minst det numera utredda
förhållandet, att det under förra hälften af 1200-talet stiftade Hanseförbundet erhöll
sin egentliga stadga genom den förening, som handlande från de särskilda
städerna förut knutit på Gotland; och om den rikedom, som var samlad i Visby,
om den bildning och det konstsinne, där voro rådande, om trosnitet, som villigt
offrade stora summor för religiösa ändamål, bära ännu i dag de många sköna
kyrkorna och klostren samt en mängd andra forntidsminnen vältaliga vittnesbörd.
Men under tidernas lopp hade andra förhållanden inträdt, och ett
tillbakagående i stadens näringslif kunde icke längre förhindras. Nya
handelsvägar hade genom korstågen och mongolernas eröfring af ryska riket efter
hand uppstått, Lübeck hade uppväxt till en farlig medtäflare, som snart tog
försteget framför Visby, och flera andra Östersjöstäder hade nått sådan
utveckling, att de ej längre behöfde använda Visby som mellanhand. Valdemar
III:s anfall år 1361 på Visby och brandskattning af staden var därför icke
orsaken till dess förfall: detta hade redan förut börjat. Särdeles förstörande
på handeln verkade dessutom de i slutet af 1300-talet i Östersjön grasserande
vitaliebröderna, liksom ock konung Erik XIII:s långvariga tillhåll på ön: efter
denna tid ansågs icke heller Visby längre som en medlem af hanseförbundet.
Under danskt välde och under utsugande danske länsherrars förtryck
sjönko Gotland och Visby i allt djupare förfall, och det gamla moderlandet,
till hvilket ön genom freden i Brömsebro slutligen återkom, vårdade sig till
en början föga om den aflägsna provinsen och har först under det senaste
seklet visat omtanke om Gotlands utveckling. Men försvunnen är Visbys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
