Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Halland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upptager den till höger den betydande Högvadsån, som genom en rad af forsar
kommit ned i slättlandet. I alla tre dessa strömmar, liksom i hafvet utanför
deras mynningar, fångas lax, i handeln välkänd som Halmstadlax, ehuru den
minsta delen däraf kommer från Nissan: man hör också stundom talas om
»Halmstadlax från Falkenberg».
Halländska kustslätten är i det hela taget sandig och skoglös. Fordom
fanns skog ända ut till kusten, men under tidernas lopp blef denna ödelagd,
och flygsanden började inkräkta landet. Längst söderut kring Lagan har man
först under de senaste årtiondena fått sanden bunden genom sådd af
sandgräs och furuskog. Längre norrut har detta arbete skett tidigare och i
samband med landets uppodling. För något mer än hundra år sedan var, efter
hvad Hårleman i sin dagbok berättar, vägen från Slöinge åt nordväst fram till
Falkenberg (väl 1 mil) så blottställd för flygsanden, att den under storm icke
utan största svårighet kunde befaras. Eundt omkring lågo stora fält
begrafna under den stoftfina sanden, och drifvor af ända till tjugo meters höjd voro
mångenstädes hopade, men blefvo vid nästa storm delvis bortförda och
lägrade på annat håll. Nu däremot färdas man på en jämn och fast väg, vid
hvars sidor de fordom ambulerande sandbergen skuggas af löfträd och
beklädas af buskar och gräs.
För åtskilliga delar af södra Halland har ljungen i lång tid varit lika
karakteristisk som för sydvästra Småland. Ljungen ersatte den förödda
skogen, och genom fortsatt svedjande hindrade man uppväxten af ny skog, ända
tills på senaste tiden en bättre uppfattning gjorde sig gällande. Nu äro äfven
af ljungmarkerna stora sträckor uppodlade och andra besådda med barrskog.
I norra Halland nå Sydsvenska höglandets berg ända ut till kusten.
De uppträda mest som rundade bergsknallar, lämnande smala, mångslingrande
dalbottnar mellan sig. Norrut finnes dock sydost om Kungsbacka den bördiga
Fjäråsslätten, en större afskild slättbygd kring ett fåtal bergkullar.
Jordgrunden består i allmänhet af gnejs, och öfvergångsformationer
saknas alldeles. Hallands sandiga jord har genom uppblandning med märgel,
hvarpå god tillgång finnes inom landskapet, gjorts bördig och gifvande.
Också intager jordbruket i kustbygden en ganska hög ståndpunkt. Genom
det föredöme, som åtskilliga större jordägare, hvilka både varit driftiga
landtbrukare och i besittning af tillräckligt kapital, under senare tider lämnat,
genom användning af märgel och konstgjorda gödslingsämnen, genom
täckdikning och andra hjälpmedel samt hufvudsakligen genom den allt mer
tilltagande inflyttningen af danskar och andra med ett rationellt jordbruk
förtrogna utländingar har landskapet gjort högst betydande framsteg i jordbruket
under senaste mansåldern.
Nästan öfverallt finner man en idog allmoge, sysselsatt med mångartade
bestyr. Vid spinnrocken och stickbågen träffas ej blott kvinnor, utan äfven
äldre karlar och backstugusittare. Om männen således understundom befatta
sig med kvinnoslöjder, finner man å andra sidan kvinnorna oförtrutet deltaga
i de tyngsta jordbruksarbeten. Årligen gjorde förr en mängd unga karlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
