Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jämtland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den större Gesundsjön omkring 5 mil längre i sydost. Strax efter utflödet
ur den sistnämnda bildar älfven Drakahällans mäktiga vattenfall, hvars
ursprungliga vildhet dock minskats genom flottningsbolagens anordningar.
Drakahällan tillhör de sammanlagdt 5 km. långa, strida och ståtliga
Krångedsforsarna. När dessa slutat och Ammerån utmynnat i Indalsälfven, vidtaga
på ömse sidor om älffåran de märkliga och synnerligen bördiga Ragunda
bottnar. Dessa äro den forna bottnen af en sjö, Ragundasjön, som år 1796
urtappades både grundligare och snabbare än händelsens upphofsman kunnat
föreställa sig, Ragundasjön hade en längd af två och en half mil och en
bredd af halfannan km. samt slutade österut med en betydande fors, kallad
Gedungsen. I syfte att åstadkomma en timmerflottningsled förbi forsen hade
en afsigkommen köpman Huss, som för sina äfventyrliga företag vanligen
kallades Vildhussen, förmått traktens bönder att genom den grusvall, som
uppdämde sjöns nedra ände, gräfva en ränna. Men då vårfloden kom med
sitt höga vattenstånd, skar sig floden plötsligen genom den ännu kvarvarande
delen af grusvallen och nöjde sig ej med att följa den gräfda rännan, utan
skar sig en sydligare älffåra under en väg af en kvarts mil. På fyra timmar
tömdes hela Ragundasjön, och fiskare, som befunno sig på sjön, sågo sig helt
plötsligt försatta på en gyttjig åkermark, omgifna af sprattlande fiskar. Äfven
i älfven nedanför fallet voro några fiskare ute för att vittja sina laxtinor, då
ett ovanligt dån fäste deras uppmärksamhet. I detsamma fingo de se
Vildhussen komma ridande på en löddrig häst, ropande af alla krafter: »Skynda
undan, Ragundasjön kommer efter!» Just som de kommo i land, sågo de en
väldig vattenmassa komma framvältrande och förande med sig kvarnhjul,
ladutak, stycken af broar, massor af timmer och stockar samt lösryckta träd.
Älfven steg i sitt nedra lopp 8–10 meter öfver sitt vanliga vattenstånd,
sköflande allt i sin väg. Men märkligt nog inträffade inga större
olyckshändelser eller förluster af människolif. Mycken egendom förstördes
visserligen, men i stället vanns den ofvannämnda ytterst bördiga åker- och
ängsmarken Ragunda bottnar, hvars fördelning dock allt sedan dess varit ett
tvisteämne mellan där bosatta jordägare. Och det fordom storartade fallet
har sedan dess legat torrt, en djup klyfta, som med sina många jättegrytor
i bottnen och andra urhålkningar i klippväggarna framter ett sällspordt
vittnesbörd om hvad vattnet under tidernas lopp kan åstadkomma. Klyftan kallas
nu Döda fallet, och öfver densamma är Norra stambanan framdragen. I
närheten ligger stationen Bispgården, utgångspunkt för den numera starka
turisttrafiken genom den härliga dal, som Indalsälfven bildar under sitt nedre lopp.
Ännu har man ett par km. kvar till Utanede, den punkt, till hvilken ångarna
gå upp, och ungefär 1 mil ned till Medelpads gräns.
Sydöstra Jämtland eller det breda bältet mellan Indalsälfvens och
Ljungans mellersta lopp bildar en skogrik sjöplatå; dess västra del upptages af
den stora sjön Refsunden med tjogtals kringliggande mindre sjöar, och
därifrån flyter Gimån åt sydost, upptagande tillflöden från en mängd andra
småsjöar och utmynnande i Ljungan vid Torpshammar i Medelpad, sedan den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
