Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
starr, »lappskogräs» (Carex vesicaria m. fl. arter), som omsorgsfullt viras
om foten. Mössan är af olika form och färg, växlande för hvarje ort eller
stam, samt i likhet med kolten prydd med silkesbroderier, färgade
klädesremsor och dylikt. Den förnämsta prydnaden utgöres i de finsk-svenska
lappmarkerna af bältet, som allt efter omständigheterna är utsiradt med
grannlåter af silfver eller tenn, mynt och dylikt. Tobak begagnas i några
lappsocknar i form af snus, i andra röka så väl karlar som kvinnor, hvarför pipa,
tobakspung och fosfortändstickor (här och där ännu eldstål, flinta och fnöske)
där utgöra nödvändiga bihang till klädedräkten. Vintertiden nyttjas kläder af
samma snitt som sommardräktens, men helt och hållet förfärdigade af renhud.
Vid resor och sträng köld begagnas dubbla skinnrockar, och ett par
vadmalsbyxor dragas utanpå de vanliga af sämsk.
Sedan finska och svenska nybyggare inflyttat i Lappland, uppstodo snart
tvister mellan dessa och lapparne, hvilka genom jordbrukets utbredning ledo
intrång på de landområden, som sedan äldsta tider stått till deras fria
förfogande. Enligt 1873 års förordning äga lapparne att i rikets två nordligaste
län såväl sommar som vinter till renbetesland använda all för odling otjänlig
mark samt vissa af staten upplåtna områden i de odlade bygderna, skatteland,
jämte statens skogar. De skola ersätta nybyggaren för den skada, renarna
under sommaren anställa på växande eller afskuren gröda, men äga däremot
rättighet att beta sin hjord på ouppodlad enskild mark.
Nybyggena i Lappland datera sin uppkomst från Karl IX:s regering,
hvilken konung 1607 sökte förmå Tornedalens bönder att såsom nybyggare
bosätta sig vid de lappländska sjöarna. Först genom den bergverksrörelse, som
i midten af 1600-talet uppstod i Lappland, hade dock koloniseringen någon
framgång, och några nybyggen anlades då i nordligaste delen af landskapet.
Genom två under Karl XI:s regering utfärdade plakat, det sista af år
1695, utfästes betydliga privilegier för nybyggarne, och nu tog invandringen
starkare fart, så att antalet nyhemman, som år 1695 uppgingo till 11, år 1748
hade stigit till 94, 1801 till 767 och i närvarande stund uppgår till flera tusen.
Den bofasta befolkningens förnämsta näringskällor äro åkerbruk och
boskapsskötsel, hvartill kommer jakt, fiske, skogsafverkning och tjärbränning.
Åkerbruket står i allmänhet lågt, beroende på bondens okunnighet om jordens
rätta skötsel och på de gammalmodiga redskapen. Odlingen försvåras ofta
därigenom, att marken är stenbunden, så att den först måste uppbrytas med
hacka eller spade. Såningstiden infaller i södra Lappland i slutet af maj
eller början af juni, och skördetiden under senaste delen af augusti eller första
dagarna af september. Mest odlas korn; äfven råg, potatis, kålrötter och rofvor
förekomma ofta, hafre och hvete samt köksväxter däremot endast sällan. Genom
afdikning af myrar och mossar har mångenstädes vunnits ypperlig mark, som
lämnat vackra skördar. Boskapsskötseln står ganska högt, i synnerhet i södra
Lappland, där kreaturen släppas på bete i början af juni och intagas först i
början af oktober. Betet är på de flesta ställen rikligt, och af vinterfoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
