Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ETT HUSFÖRHÖRSÄFVENTYR I ÅSELE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lätt af dem. Man påtvingar mig ett par af husets näbbiga
lappskor, som fyllas med finkammadt skohö af husmor, ty
den konsten kan inte jag. Och så ränna vi iväg, lotsen
med »församlingen» (husförhörsboken) på ryggen, och jag
med sockentyget i en rem öfver axeln.
Det är 10° kallt.
Idealiskt skidväder alltså.
Månen stiger upp. Det
skimrar och glänser från
drif-vorna. Skenet blir allt
skarpare — grönt,
skuggorna djupblå — svarta.
Stubbarna och
granbuskarna antaga med sin
snöbeläggning i skymningen
människo- eller
djurgestalt. Man tror sig se
lappgubbar, björnar,
vargar . . . Spår härs och
tvärs af hare, hermelin
och tjäder. Intet ljud
annat än skidstafvarnas
knirkande och skidornas
slammer, när vi stampa
oss uppför en backe.
Hälär åter naturens djupa,
friska skönhetsro. Uppe
på den blå och gröna himmeln går djurkretsens glänsande
tåg. Jag pekar ut och presenterar dem för lotsen. Där är
Orion med »de tre vise män» som bälte, och framför sig
sträcker han sin väldiga båge. Strax därintill Oxen med
zigenarnes rödskimrande stjärna, Aldebaran, till öga. Där är
Karlavagnen och Björnen, Svanen och Delfinen, Kusken med
geten Capella på sin arm, Sjustjärnans knippe, och upp öfver
horizonten stiger Lejonets skära med sitt strålande hjärta,
Regulus.
Prosten Johannes Arbman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
