- Project Runeberg -  Från bygd och vildmark i Lappland och Västerbotten, Luleå stifts julbok / 1915 /
41

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ETT HUSFÖRHÖRSÄFVENTYR I ÅSELE.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hoppar jag ned i drifvan; som går mig till höften, rullar
några hvarf i den, äntrar upp på skidorna igen och frotterar
kroppen kraftigt. Det känns skönt. All trötthet försvinner!
Man vill knappt ta på kläderna igen trots snö och blåst.
Men jag måste väl. Den våta skjortan kan jag emellertid
ej förmå mig att krypa i. Kläder på mig allt annat och
skidar till stugan med skjortan i näfven. Där hänges den
framför brasan och torkar så småningom under samtalet
med den sjuke och nattvardsgången. Sedan måste jag af
med kaftanen och så på med det torra plagget midt ibland
åhörarna, ty stugan har blott ett rum, och jag kan väl inte
gå ut heller för att kläda af och på mig. Prydheten får
vara minimal i Lappmarken. Hemfärden måste nu gå
betydligt saktare, för att jag ej skall behöfva upprepa kuren.
* *

*


Ingen skjuts färdig! Men kommer han då aldrig! Snön
faller allt tätare och hvirflar lustigt om i den skarpa vinden.
Skymningen håller på att gå öfver i natt — ännu ingen
skjuts! Och jag har en och en half mil att resa. Ändtligen
klockan sex kunna vi ge oss i väg. Men ack, en sådan
springare! Han trippar fot för fot, när han springer som
värst. För öfrigt vräker snön ned, så snart kan han bara gå
fot för fot. Drifvorna växa genom snöyran. Nu har hästen
stigit af vägen och är nere i diket med frambenen, och vi
kunna ej se, hvar vägen går. Genom några nervösa
gupp-ningar upp och ned, under hvilka jag tror, att seldonen
skola brista, har han åter funnit fast mark under
fötterna. Och så framåt igen. Släden far genom drifvorna som
i sjögång. Det gäller att balansera.
Hvad går det åt min fot? Det värker i den mer och
mer. Och het känns den, så jag måste lägga upp benet
på stänkskärmen. Då svalkas den litet och svedan lindras.
Nu är det en veritabel snöstorm. Snön yr in i släden
öfverallt. Den kittlar näsan, smälter i ansiktet och flyter
utmed pälskragen utanpå och inpå kroppen. Huga! Mörkert

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:55:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bygdvild/1915/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free