Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ETT HUSFÖRHÖRSÄFVENTYR I ÅSELE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är tjockt. Vi se knappt hästhufvudet. Intet spår syns. Vi
masa oss fram, sakta, gungande, jag med foten i vädret,
glada öfver hvarje steg hästen tar. Han stannar ofta. Han
och jag äro leda på alltihop. Skjutskarlen är tålamodet själf
— en bild af lappmarksbons tåliga undergifvenhet och sega
uthållighet gent emot den starka, nyckfulla naturen. Var säker,
lappmarksbon segrar till sist. Men mig nästan retar hans lugn.
Foten värker, och klockan blir tio, elfva, tolf. Jojo, det har sina
sidor att vara lappmarkspräst i husförhörsväder. Och sedan
gammalt brukar husförhör och snöyra höra samman. Till
slut ändå, klockan half ett, få vi se Siksjöns mörka hus efter
sex och en half timmas resa på en och en half mil.
Hvar skola vi ta in? Vi bulta upp dem i en stuga.
— Så, är det prästen! Och husförhör i morgon! Kära
hjärtandes! Det vet ingen i byn af. Men kom nu in bara!
Vi ha en kammare. Den är oeldad, men vi elda väl snart
upp den. Och lite kaffe skall snart vara färdigt.
Jag kommer in i köket, där familjens alla medlemmar
hvila. Tar af pälsen och lappskorna. Jo, jag tackar jag!
Foten är svullen. Skafsåret! Hvem kom ihåg det! Jag fick
frost i det vid snöbadet, och nu är blodförgiftningen i full
gång.
— Finns det något antiseptiskt i huset?
— Ja, lysol ha vi.
— Få hit det! Och en knif?
— Jo, här är spåntknifven.
— Skönt!
Jag drar knifven i ett par kors över vristen, så att det
blöder och baddar på lysol. Ilsken sveda! Binder om en
klut. Dricker kaffe. Begär sedan en renhud att ligga på
och en fäll ofvanpå, eljest blir det döden från det iskalla
bolstrel. Får det och kryper ned något återställd till
humöret och somnar, fast magen knorrar.
Foten väcker mig, men jag är så slö, att jag inte kan
vakna riktigt heller. Men när morän kommer in med brasa
och kaffe, så börjar jag intressera mig för förgiftningen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
