Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ETT HUSFÖRHÖRSÄFVENTYR I ÅSELE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
]ag i vag på skidorna, sparande foten så mycket som möjligt.
Det glider lätt. En härlig vintermorgon. Biter en smula i
näsan, och andedräkten ryker. Vacker, kuperad skogstrakt.
Furorna ha drifvor i det gröna håret, granarna räcka
graciösa armar åt alla håll med mjuka höljen som af tyll ofvanpå
— snö, därunder en skymt af grönt — den verkliga
klädningen, och underst uppsplitsade, mörka spetsslöjor — laf.
Stjärnorna skimra. Det är ännu en god stund till gryningen.
Lappmarksskogen tiger och bidar — som hans vana mest är.
Där är stugan, och i den lurar döden. Ett par smärt-
Åsele prostgård.
fulla, frågande ögon, ack, väl mycket mer. Man och småbarn
sitta tysta vid bädden. Utanför sträcker sig kring stugan
ödemarken, utan en människoboning på 3/4 mils omkrets.
Nu taga vi fram det eviga lifvets rikedom. Nu får den
gode Herden hela det sjuka hjärtat med sin frälsnings ord
och måltid, syndabekännelsens underpant. Och han gör
det. Då tycker man, det är styfvare att vara präst än doktor.
Doktorn sade: — Det finns intet hopp.
Prästen: — Vi hafva ett lefvande hopp, och just nu
skall ditt hopp blifva uppfylldt.
På återvägen glömmer jag, fylld af intrycken, foten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
