- Project Runeberg -  Från bygd och vildmark i Lappland och Västerbotten, Luleå stifts julbok / 1915 /
47

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ETT HUSFÖRHÖRSÄFVENTYR I ÅSELE.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spurtar en smula på den härliga annörjen. Solen går upp.
Rödt skimmer öfver allt. Lotsen sackar efter. Kl. 10 kan
jag börja husförhöret. Tjugu minuter efteråt kommer lotsen.
Återigen en härlig stund inför byns befolkning,
mangrant samlad. Så dop och kyrktagning, skrift- och
nattvardsgång med några gamla m. m. Foten ses om igen, värker
ej farligt, tack vare lazarinet, tror jag. Sedan forslas jag de
4 1/2 milen till Åsele i ett enda sträck.

Vid midnattstid ser jag med en viss befrielse Åsele
hvita kyrka med sin svarta hätta stå välkomnande vakt på
sitt kyrkberg högt öfver den sofvande byn, omkring hvilken
Ångermanälfven slingrar sig som en bred frusen vallgraf.
Här är med alla dess hjälpmedel civilisationens, kulturens
centrum i den vidsträckta vildmarken — jag vill inte nu
tänka på det onda, som ock koncentrerar sig där såsom
parasit på det goda. Där är posten, telegrafen, sjukstugan,
handelsbodarne o. s. v. och först och sist templet.

Vildmarken är härlig — och förfärlig ibland. Där är
prostgårdens oas med allt godt och skönt, hugstort och
lärdt, där är musiken, litteraturen, konsten — trons hjärtlighet.

En veckas arrest på mitt rum med foten i vädret. Sedan
knallar jag mig för formens skull till min vän doktorn. Han
torkar af min salfva, blåser på någonting — borsyrepulver?
— pudrar in tån med en vippa och lägger ett så fint
förband, att jag blir riktigt häpen. Da’n därpå ger jag mig
ut på promenad, ty nu kan det vara slut på
husförhörsäfventyret.

Ja, — »tack för sist» då, och ett »väl mött igen» från
Rättviks, kaplansgård till alla kära vänner i Åsele lappmark!

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:55:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bygdvild/1915/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free