- Project Runeberg -  Från bygd och vildmark i Lappland och Västerbotten, Luleå stifts julbok / 1915 /
104

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - PRINS BERNADOTTES BESÖK I LANNAVAARA.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

finhet angår, det finaste lapparna någonsin sett. Bara skjortan
t. ex. var väl åtminstone lika fin som prästernas mäss-skjorta,
som i kyrkan brukade användas om påsken. Eller kanske
prinsen var undertill lika allvarsam som utanpå. Ja, vem vet? Allt
det där ville man nu undersöka. Men prinsen avböjde alla
nyfikna »kammarherrars» uppvaktning, och lapparna fingo ej
följa honom. Detta var en stor missräkning. En gubbe och hans
gumma klagade särskilt: inte öfver att de inte fått se, huru prinsen
åt, ty de hade nog förstått, att det inte passade. Men att icke ens
få se, då han klädde av sig, var ju ändå bra konstigt. Det
där var ju nya moder, som rent av stötte på fjäsk. Men
en var har ju sina egendomligheter, och höga herrar ingalunda
minst. Man såg ju det nyss på prosten!
I svenska Finn- och Lappmarken, särskilt i överbygderna,
anses det icke höra till »god ton» att vara i samma rum, där
en hedrad gäst spisar; men att närvara vid hans avklädande
och t. o. m. att »taga honom på säng», det är fullkomligt
»comme il faut.» Prinsens tillbakdragenhet i ensamheten var
ju därför besynnerlig nog.
* *
Dagen därpå — söndagen — öppnades mötet av prosten Qrape.
Skolsalen var packat’ full av folk, som till största delen
utgjordes av lappar, vilka försmådde stolar och bänkar — de hade
för övrigt icke räckt till — och i stället slogo sig ned på golvet,
där de sin vana trogna sutto på sina korslagna ben.
Prosten talade på finska, men ovanligt nog förekommo inga
»liikutuksia» (rörelser). Endast några djupa suckar förnummos
emellanåt från någon äldre gubbe eller gumma.
Men skulle man icke få höra prinsen? Och månne
hurudan predikarekarl han var? Och hurudan var hans uppfattning
om tron? Hade han uppfattat den rätt måntro?
Så gärna än befolkningen i hela överbygden hörde Qrape,
ehuru han denna gång av hänsyn till den höga gästen använde
koncept, började man dock med hemlig längtan vänta att få höra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:55:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bygdvild/1915/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free