Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - PRINS BERNADOTTES BESÖK I LANNAVAARA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
representant inom samma hushåll. Det var alls icke ovanligt,
att husbonden och husmodern begagnade hvar sitt språk i
hemmet, ehuru hvardera behärskade den andres. Och det var
intressant att ge akt på huru barnen slöto sig till än fadrens än
modrens samtalsspråk.
Fadern till brudgummen, som var predikant och följaktligen
bättre situerad i ekonomien än brudens fader, som ägde
skogsrenar och kor och en stor familj, höll bröllopet, och till hans
gård skjutsades prästen. I pörtet fanns till en början endast tre
personer, nämligen husbonden, husmodern, i dessa trakter
vanligen titulerad »värdinna», och bruden. Att den tredje var
bruden, det slöt sig prästen senare till, i det att det var hon,
som utan invändning lät sig vigas vid mannen. Hon satt på en
stol i en vrå och var iklädd en svart kjol och svart silkeshalsduk.
Händerna höll hon i skötet och såg så främmande ut, som om
hon alls icke tillhörde hvarken huset eller byn.
Så småningom stego åtskilliga män och kvinnor ur byn in
genom pörtdörren och packade ihop sig själfmant på en bänk
till venster innanför dörren under selgrejorna. Prästen fick gå
fram och hälsa på dem, allt eftersom de inträdde. Männen togo
då i allmänhet af sig mössan och lade den försiktigt under
bänken. Men de flyttade den med sig, då de vid traktering bytte
om sittplats, och satte den då antingen på dess rätta plats, på
hufvut, för att ej tappa bort den, eller gömde den under stolen.
Brudgummens fader, predikanten och husbonden Maunus,
var centrum i pörtet. Han stod i skjortärmarna af eldröd flanell
och hade en skinnväst på sig, där urkedjan, ett groft snöre,
demonstrativt hängde mellan en knapp och västfickan för att vittna
om huru djupt den mannen föraktade onödigt bjäfs.
Vadmalsbyxorna voro nedstuckna i de nysmorda pjexstöfvelskaften, hvilka
hade det obligatoriska vecket rundt om på midten. Ansiktet var
renrakadt ända till blåhet, och det svarta håret var tvärklippt
rundt halsen och vid öronen. De små, snikna pepparbruna
ögonen tittade försiktigt fram under de buskiga ögonbrynen.
Mest bestämd var munnen, som, då den yttrat sig i något ämne
eller spottat ut snussaften, slöt sig så, att de tunna läpparna
bildade ett streck mellan tvenne parenteser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
