Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN VÄCKELSETIDEN I TORNEDALEN. EN PERSONLIGHET OCH ETT MINNE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förd en vattensåg och dito kvarn. Tiderna då framkallade
dylika anordningar, med vilka människorna i trakten skulle
hjälpa sig fram. Den omkring tre mil långa vägen till
kyrkan befors till fots — någon körväg fanns ej till det
avlägsna hemmet. »Såg-Sven», som han allmänt kallades,
försummade sällan kyrkobesöket, då söndagen kom. Han
hade sin givna plats i koret snett mot predikstolen. Han
påminde i sitt uppträdande om de gamla karolinerna. Lång
och reslig till växten utgjordes hans helgdagsdräkt av en
lång livskuren rock med pärlemorknappar i två rader och
ytterfickor, med klaffar. Håret uppkammat, hängde nedöver
rockkragen i långa testar. Ansiktet skägglöst, företedde
djupa fåror. Ansiktsdragen regelbundna, ett alltigenom
svenskt utseende, blå ögon ytterst själfulla. Så tedde sig
mannen till sitt yttre. Rösten och talet distinguerat. Den
han talade vid såg han alltid rakt i ansiktet.
Född 1808 den 3 april hade han nått mannaåldern vid
tiden för den allmänna väckelse, som uppstod i Tornedalen
med anledning av prosten Laestadii nitiska verksamhet, som
lik en fjällflod drog fram och förde med sig skaror, som
vaknat upp till besinning. Som fjällfloden i sin väg rensar
bråtar av allehanda slag, så hade väckelsen gått fram bland
såväl gamla som unga. Samvetena hade vaknat, orätt
fånget återställdes till sina ägare, oredlighet, dryckenskap,
världslikställighet föranledde allvarlig botgöring. Av
Laestadius fostrade och undervisade lekmän reste från by, till by,
från församling till församling, samlande här och var äldre
och yngre till samtal om det enda nödvändiga. Man hade
förnimmelse av att en eld i ådalen var tänd, och den underhölls
av de kringresande lekmännen. Envar som möttes av den
enkla förkunnelsen, i början huvudsakligast bestående i
uppläsande av de av Laestadius författade predikokoncepten,
kände på sig, att det går ej mera an att vara likgiltig om
sin själs frälsning, man måste få svar på evighetsfrågorna, som
rörde sig i ens inre. Det var ett frågande efter vägen och huru
komma in på densamma och förbli beståndande till livets slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
