Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN VÄCKELSETIDEN I TORNEDALEN. EN PERSONLIGHET OCH ETT MINNE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår Sven hade ock för sin del fått evighetsfrågan för
sig till den allvarligaste. Bibeln och Luthers postilla lågo
i hans hem framme uppslagna på bordet, och samtalet
med den besökande var genast givet. Vad han genom
flitigt studium av nämnda böcker hade kommit till insikt om var
han genast redo att meddela. Något angivande av tiden
för det inre genombrottet, avgörelsen för honom själv, kan
ej närmare meddelas. Vi finna honom vid väckelsetiden
vid sidan av sin jordiska kallelse helt upptagen av tankar
rörande de eviga tingen. Han besökte särskilt en nära
anförvant i kyrköbyn samt några förtrogna vänner. Då han
trädde in var hans hälsning denna: »Jesus hit», svaret skulle
vara: »Jesus god». Så begynte han sitt samtal ofta med
den ingående frågan till dem han besökte: »Huru står det
till med det inre livet, trons liv?» »Huru går det med
efterföljandet av Mästaren?» »Förnimmes bönesvaret, Mark.
9: 24: Jag tror, hjälp min otro». Dessa och liknande
tankar och frågor buro vittne om vilken angelägenhet som hos
honom förefanns om nödvändigheten av att komma till
visshet i eget och andras gudsförhållande. Sammanträffade
han med andra i deras hem eller mötte dem på vägen,
hade han alltid en fråga att ställa och ett uppmuntrande
ord att säga till de mötande. Vid besök i hemmen bad
han att få en bibel. Där sökte han upp det ställe i gamla
eller nya testamentet, som senaste tid hade sysselsatt hans
tankar, och tog dessa ställen till utgångspunkt för ett
samtal som han ledde. Man fick det intrycket av honom,
att han vid varje besök ville liksom såningmannen kasta ut
sitt korn, för att det i det fördolda skulle få gro och bära
frukt. Han ägde en naturlig fallenhet att forma sina
uttalanden så, att de tedde sig för den som hörde såsom
gåtor.
Lekmannapredikandet hade under årens lopp utvecklats
rätt så mycket. Vår Sven hade ofta varit i tillfälle att höra
dessa, som här och var i ådalen uppträdde med offentlig
förkunnelse. Hans omdöme om många av de uppträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
