Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KUURO-INGA. EN LIVSBILD FRÅN KARESUANDO.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon såg, hur de andra
lyssnade, sade jag nyss. Ja,
det gjorde hon. Hon såg
hur ordet verkade.
Människorna, vilka i flera år för
henne blott varit såsom
skuggor, fingo nu en ny
gestalt för henne i Guds
ords ljus. Hon såg, hur
de lyssnade. Det var ej
ovanligt, att hon efter predikan
kunde gå fram till någon
— nästan obemärkt, så att
blott den hon åsyftade
kände det — hon kunde ta
honom i handen och tala
frihetens budskap för syndens
arma fångar. Men aldrig
var hon i yttre mening
högljudd. Hon kunde smeka
honom som en mor sitt barn,
tigga och be och nödga
honom. När stunden var inne
kunde hon komma fram till
prästen, som satt och
samtalade med de andra, hon tog
också min hand och utan ett ord ledde hon mig till den, hon
ägnat första själavården. Så kunde hon fortsätta outtröttligt. Fick
hon se synliga frukter av sin nitälskan och brinnande kärlek,
kunde glädjen ibland bli henne så stor, att hon ställde sig
mitt på golvet och hänrycktes i en lovprisande liikutuksia.
I jämn rytm kommo orden klara och tydliga. Sakta svängde
hon sina händer, liksom om de saliga redan mottagit henne
och hälsade henne välkommen.
Kuuro-Inga. Fot. Hj. Westeson.
En annan gång hade vi också möte i en stuga. Lapparna
åtföljdes av sina trofasta hundar. Och så trofasta äro dessa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
