Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KUURO-INGA. EN LIVSBILD FRÅN KARESUANDO.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att de ej gärna stanna ute, då husfar eller husmor är inne.
Framme under bordet, vid vilket jag satt och predikade, var
nästan den enda vrå i stugan, där mina ben och hundarna
fingo plats — minst mina ben.
Kuuro-Inga ser situationen som en vaken kyrkovaktmästare,
tar kvasten som står nere vid dörren och kommer fram och
sopar bort hela hundskaran som med förskräckelse och
förfäran rusar bort över lappbarn och golvsittande åhörare för
att lukta rätt på sina resp. husbönder och försvarare. Men
Inga med kvasten intar försvarsställning på golvet framför
bordet och sitter så troget under återstoden av predikan.
Men hennes intresse är långt ifrån hundarna, det var blott
ett ögonblick och då gällde det närmast prästens bekvämlighet,
hon följer åhörarna och gläder sig indirekt över Guds ord,
som hon ej hör — men ser.
Under sin vistelse här i kyrkbyn samma vinter brukade
hon ofta gå över till finska sidan här mitt emot, där några
familjer bo och leva, leva sitt eget liv. Dit kunde Inga gå
dagligen, ja stundom två gånger om dagen. Ibland var hon
där tidigt om morgonen, innan karlarna hunno ut i sitt
arbete. Ofta kom hon därifrån direkt hit till prästgården,
varm och svettig, och kunde berätta om sina iakttagelser,
om sitt arbete och om vad hon sagt. Hon hade nog känt
föraktet och förlöjligandet från deras sida, men som väl var
ingenting hört. »Hör du prästen, vet du vad jag tänkt på
i natt», sa’ hon en morgon till mig, »jo det är detta vargabo
här på andra sidan och jag är ju bara en eländig, gammal
lapphund, men om du som är vår Herres egen hund skulle
komma till dem, kanske vargen då skulle släppa sitt byte!»
Ack Kuuro-Inga, du är för stor och för stark i din kärlek
för själars frälsning!
I de dagarna och i de nätterna hade Kuuro-Inga intet
behov av sömn eller vila. Hon var mera vaken än de flesta.
I den gård här i byn, där hon brukade ha sitt kvarter, ha
de sedan omtalat, att hon knappast sov någonsin den
vårvintern. Hon levde i stilla bön och förbön jämt. Och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
