Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
812:5
Avd. 81. VÄG- OCH JÄRNVÄGSBYGGNAD
Vid medelsvår och svår terräng är det betydligt mer krävande, speciellt i skog,
där terrängen icke kan överblickas. Med hjälp av kompass går man flera
försökslinjer, som markeras med s. k. orienteringssnitslar (färgade band, som
fast-knytas i trädgrenar).
Okulärbesiktningen liksom orienteringen bör göras med stor noggrannhet, enär
kännedomen om de lokala förhållandena ofta blir avgörande för våglinjens
definitiva sträckning.
: 24 Uppstakning av våglinjen
Efter okulärbesiktning och orientering börjar man staka upp linjen. Om möjligt
skall den uppstakade linjen markera den blivande vägens mitt.
Vägens raklinjer uppdragas med hjälp av riktkäpparna, som upplodas noggrant.
Brytpunkter (vinkelspetsar) markeras med pålar och vinklarna mätas.
Lämpliga kurvradier bestämmas preliminärt med hänsyn till vägens avsedda
standard och terrängens beskaffenhet. Det är av vikt att raklinjerna läggas så, att
kurvorna kunna ges stora radier utan onödig kostnad. Radierna böra vidare
väljas så, att våglinjen flyter mjukt in i terrängen. Långa raklinjer böra undvikas.
Där sådana ändock äro motiverade erfordras stora kurvradier för att våglinjen
icke skall verka knyckig.
Vid vinkelspets antecknas på pålen brytningsvinkel och föreslagen radie, t. ex.
VS — 20°10’ — 2000. Först sedan raklinjernas läge fixerats, bestämmes den
definitiva kurvradien, varefter kurvan utsättes. Tangentpunkterna markeras på
samma sätt som vinkelspetsen, t.ex. TP I — 20°10’ — 2000; TP II — 20°10’ — 2000.
Alternativlinjer uppstakas om .tveksamhet råder beträffande mest ändamålsenlig
sträckning av vägen på viss del. Om man på ett tidigt stadium eller efter
sammanträde med av företaget berörda sakägare (se : 82) icke kan avgöra vilken sträckning
som skall följas, utarbetas fullständig arbetsplan även för dessa alternativlinjer.
:25 Längdmätning
Noggrann längdmätning av den uppstakade linjen skall ske med måttband
(stål-måttband) och därvid som regel utföras från söder mot norr och från väster mot
öster. Dessa riktningar ha varit grundläggande vid den namnbeteckning, som
genomförts av samtliga allmänna vägar inom landet och arbetsplanens
längdmätning bör överensstämma med vägens namnbeteckning.
Längdmätningen, som skall ske i horisontalplanet, markeras som regel på var 20\e
meter med längdmätningsstickor. På varje sticka anges sektionen med
kilometer-och metertal, t. ex. 2 + 060 eller 2/060.
Vid kurva inmätes läget av första tangentpunkten på en decimeter när och
antecknas på markeringen. Den teoretiska kurvlängden beräknas med hjälp av
kurv-stakningstabell, och därmed är även sektionsläget av andra tangentpunkten
(TP II) känt. Längdmätningen fortsättes därefter genom kurvan, och eventuell
erforderlig korrektion göres vid TP II med kännedom om denna punkts tidigare
beräknade läge.
Längdmätning över vattendrag, som ha sådan bredd att mätning med måttband
icke låter sig göra, skall ske med ståltråd eller stållina, som sedan uppmätes, och
icke med snöre eller rep.
Vid längdmätningen föres längdmätningsprotokoll, i vilket antecknas läget av
tangentpunkter och i samband därmed kurvas centrumvinkel och radie, läget av
ägogränser, korsande trafikleder, vattendrag, gränser mellan olika marktyper (åker,
äng, skog, myr, mossar m. m.) samt i möjligaste mån på olika sträckor
förekommande jordart.
: 26 Befästning av stakade linjer
Den uppstakade våglinjen skall befästas på betryggande sätt, t. ex. med %"— 1"
järnrör om ca 1 m längd, som nedslås ca 80 cm i marken, eller med 3"—4"
fyrkantträpålar av nämnda längd. I träpåles översida markeras med en spik
staknings-linjens exakta läge.
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
