Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 813. Vägbyggnadsarbeten
813:9
inga märkbara intryckningar längre kan åstadkommas. Vältning av makadam
bör fortsätta, tills stenarna börja krossas i ytan. Överytan på underbyggnaden
skall, innan överbyggnaden utlägges, justeras (hyvlas) och vältas till i
normalsektionen angiven form, innan överbyggnaden påföres.
:4 Dräneringsarbeten
: 41 upptagning av öppna diken
Vid dikning i fast mark användes korp och spade. I lösare mark, t. ex. i mossmark,
kan slunga med fördel användas, då dikena i allmänhet här grävas större än i
fast mark, och man med slunga kan kasta jorden längre. I lös mark, speciellt i
mossmark, måste man taga hänsyn till att dikena sätta ihop sig, sedan den
omgivande marken torkat ut. Man bör räkna med en minskning av dikesdjupet på
20—30 % beroende på jordarten och vattenmängden då dikningen påbörjas.
Vägdiken. Vid utsättning bör man taga hänsyn till om dikena skola beklädas eller
ej och göra utsättningen för grävningen så att dikena, om de skola förses med
matjords- eller torvbeklädnad, efter beklädnanden få de i arbetsplanen fastställda
måtten. För att vägdikena skola få rätta mått, bör dikesmall användas. Denna
utföres vanligen av trä, och är försedd med lod eller avsedd för vattenpass (se
fig. :351).
Dikesbotten skall alltid luta så, att vatten icke blir stående i dikena. Lämplig
minimilutning är 5 %0.
Avloppsdiken grävas med släntlutning 1:1,5 utom i mossjord, där lutningen kan
minskas till 1:1. Vid dessa diken ställer man mindre krav på puts än vid vägdiken.
Bottenlutningen bör ej gärna vara mindre än 2,5 %0, aldrig mindre än 1 %0.
Dikesjorden får uppkastas i vallar på ömse sidor om diket. Avståndet från
dikeskanten till vallen bör vara minst 0,5 m. Öppningar i vallarna för avledande av
vatten från angränsande mark bör göras på minst var 10:e meter.
: 42 Upptagning av slutna diken (täckdiken)
: 421 Allmänt
Täckdikesrör böra ej komma i förbindelse med markytan, ej heller får dagvatten
ledas in i dem. Vid utloppet avslutas rörledningen med en ca 2 m lång trumma
av impregnerat virke, försedd med galler av mässing, som hindrar smådjur att taga
sig in. Gallret bör sitta minst 30 cm från änden, så att åverkan utifrån ej kan ske.
Den övre änden av täckdiket igenfylles först sedan rörledningen blivit klar i övrigt
och provats, varvid färgat vatten hälls i rörets övre ände och man observerar om
vattnet rinner ut vid avloppet inom beräknad tid.
Vid leverans av tegelrör böra dessa provas enligt fastställda normer, dels betr.
dimensioner och rörform, dels betr. frostbeständigheten. Utslag av kalk i
rörytorna är ett tecken på att rören icke äro frostbeständiga.
:422 I fast och hård jordart
Dikesdjup. Då täckdike i allmänhet bör kunna dränera marken till 1,7—1,8 m
djup under vägbanan, bör rörets överkant läggas på detta djup och diket grävas
ca 0,1 m djupare, alltså 1,8—1,9 m. Då täckdike i de flesta fall placeras under
dagdike, skall man sålunda gräva till 1,3—1,4 m under dikesbotten, om
dagdikes-djupet är 0,5 m.
För att man skall komma åt att arbeta, måste bottenbredden i fasta och steniga
jordarter göras minst 0,35 m, vid stenfria lösare jordarter 0,2 m. Man bör med
hänsyn till grusåtgången hålla så liten bottenbredd som möjligt. Dagbredden bör
med hänsyn till grävningsarbetet, vara minst 0,6 m.
Lämplig släntlutning är 7:1 vid bottenbredd 0,2 m och 10:1 vid bottenbredd 0,35 m.
För att diket skall fungera tillfredsställande, är det av största vikt att rören vid
igenfyllningen icke rubbas ur sitt läge. Vid nedläggning av rör bör därför förfaras
på följande sätt:
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
