Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 831 .’[Hamnars planläggning och utrustning
831:5
Förutsättningen för kustströmmens materialtransporterande förmåga är att
vågorna kunna angripa bottnen och slamma upp bottenmaterialet i vattnet.
Detta sker huvudsakligen, då vågen bryter. Vågtoppen välver därvid över framåt
i vågens riktning och vattenmassan i vågberget rusar in mot stranden under stark
virvelbildning. I vågdalen mellan de brytande vågtopparna kan man observera
stark sugning utåt. De vattenmassor, som genom de brytande vågtopparna slungas
in mot stranden, strömma nämligen tillbaka i de undre vattenskikten. De
brytande vattenmassorna träffa således en utåt gående bottenström och i vissa punkter
kommer den inåtgående ytströmmen och den utåtgående bottenströmmen att
upphäva varandra.
I dessa punkter avsätter sig den i vattnet uppslammade sanden. Bankar bildas.
Mellan bankarna uppstå djuprännor där kustströmmen huvudsakligen går fram
och ytterligare fördjupa dessa. I de punkter, där kustströmmen upphäves eller
minskar genom mötande ström från t. ex. flodmynningar eller genom inverkan
av utspringande uddar, pirer eller oregelbundenheter i kustlinjen, avsätter sig det
i vattnet uppslammade bottenmaterialet.
B. Hamnpirer på en materialvandringskust [8] böra anordnas så, att
sandavlag-ringar så mycket som möjligt undvikas, särskilt på sådana ställen, där de kunna
bli till olägenhet eller fara för sjöfarten. En materialvandringskust företer
vanligen en mycket jämn kustlinje och varje utbyggnad i vattnet från denna innebär
ett störande av jämvikten mellan de eroderande och ackumulerande krafter,
som varit orsaken till att kustlinjen fått den form den har. Det gäller således att
utföra de från kusten utspringande pirerna så, att de så litet som möjligt hindra
de förekommande kustströmmarna (fig. a, b och c).
Fig. :354 a, b och c
A, B, D, F och G = sandavlagringar
G = genom erosion uppkommen fördjup
ning
H= strandlinjen drar sig tillbaka genom
erosion på grund av att ny
sandtillförsel är hindrad
E = strandlinjen i jämvikt på grund av
bakströmmens sandtillförsel
Vid en materialvandringskust bör sålunda utbyggnader från stranden förläggas
snett mot strandlinjen i kustströmmens riktning och givas en utåt havet konvex
planform slutande ungefär parallell med strandlinjen. Utbyggnaden måste föras
ut på större djup än som svarar mot hamndjupet och helst till så stort djup, att
ej bottnen röner någon inverkan av vågrörelser även vid stark sjögång. Infarten
måste vara så vid och så riktad, att hamnen skyddas för de häftigaste stormarna,
men förlagd så att ändå så stark rörelse i vattnet uppstår att avlagring av sand
förhindras om vattnet är sandförande.
Man måste dock vanligen räkna med att sandmuddring för bibehållande av
hamndjupet måste företagas. I vilken utsträckning detta måste ske, är beroende på hur
stark sandrörelsen eller materialvandringen är vid den ifrågavarande kuststräckan.
y
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
