Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
841:2-3
Avd. 84. VATTENKRAFTBYGGNAD
Kap. 842, SJÖREGLERINGAR
Av civilingenjör Erik Blomqvist
:1 Ändamål, förutsättningar och begrepp
:2 Projektering
:3 Berörda intressen
:4 Regleringsåtgärder
:5 Vattenhushållning och tappning
: 6 Genomförda regleringar
:7 Sjöregleringar för andra ändamål än vattenkraft
:8 Litteratur
Hänvisningar: Meteorologi ................................ kap. 148 (bd 1)
Vattenlagen................................ kap. 881
:1 Ändamål, förutsättningar och begrepp
:11 Ändamål
Ändamålet med en sjöreglering är att till nytta för vattenkraft, sjöfart, flottning
eller annat åstadkomma en förändring av vattenföringen i vattendraget nedanför
sjön eller en höjning av vattenståndet i sjön, för jordbruksändamål eventuellt
en sänkning av vattenståndet (sjösänkning). I detta kapitel behandlas
huvudsakligen sjöreglering för vattenkraftändamål (:1—:6) såsom varande det ojämförligt
viktigaste. I avsnittet: 7 behandlas helt kortfattat sjöregleringar för andra ändamål.
:12 Förutsättningar och behov
Förutsättningarna för sjöregleringar i vårt land kunna anses vara relativt goda.
Sjöar förekomma nämligen rikligt; av landets totala areal, 448 500 km2, är 36 800
km2 sjöyta (8,2 %). Därav kommer 25 % på de fyra största sjöarna, Vänern
5 550 km2, Vättern 1 900 km2, Mälaren 1 140 km2 och Hjälmaren 490 km2. Antalet
sjöar har uppskattats till 96 000 st, varav 3 700 med över 1 km2 area1). Endast
de sistnämnda kunna sägas ha någon betydelse för regleringsändamål. Av dem äro
365 större än 10 km2 och av dessa äro 25 st större än 100 km2. (I Norge är
sjöprocenten 4 och i Finland 11,5.)
Behovet av reglering måste anses vara stort. Vattenföringens naturliga variationer
i våra vattendrag äro nämligen betydande. Normal högvattenföring är ofta 50
gånger större än normal lågvattenföring, och i ett flertal vattendrag avrinner
under den egentliga vårfloden hälften av årsvattenmängden, under ca 3 månader.
De stora variationerna äro otjänliga för flertalet intressen. (Se vidare kap. 841.
Hydrologi.)
För någorlunda tillfredsställande utjämning av vattenföringen fordras en
magasinsrymd av 50 % av den totala årsmedelvattenmängden. Medelavrinningen för hela
riket är 370 mm per år och alltså skulle erfordras 0,370 • 448 500 • 0,50 = 83 000
mill. m3 magasinsrymd. Om man räknar med att 60 % av sjöarealen kan utnyttjas
eller sålunda 22 000 km2 sjöyta, skulle regleringshöjden i genomsnitt behöva vara
3,75 m. I många fall måste man emellertid nöja sig med mindre, och en fullständig
utjämning kan i verkligheten ej åstadkommas.
Vid årsskiftet 1946/47 hade man uppnått en total regleringsvolym av 24 miljarder
m3, vilket har medfört en betydande utjämning (se vidare :6).
: 13 Begrepp
Följande grundbegrepp må klargöras:
Dämningsgräns (övre regleringsgräns) = den nivå, till vilken sjön högst får
upp-dämmas vid regleringen, i vad på den normala skötseln ankommer.
Sänkningsgräns (undre regleringsgräns) = den nivå, till vilken sjön lägst får
avsänkas, likaledes i vad på den normala skötseln ankommer.
Regleringshöjd = höjdskillnaden mellan dämningsgräns och sänkningsgräns.
Smedberg, R. »De hundra tusen sjöars land». Sv. Turistf. årsbok 1931, sid. 338.
436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
