Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den siste häradsspelmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
examen i själfvaste Københavns stad och som flera gånger
spelat för svenska musikprofessorer, så att inte undrar
jag på tösen, inte; men, så necken i min stråke, om
Jöns Stensson, den gamle speloppen, ger sitt ja, om
han ej har utsikt att förarga någon därmed, och hvem
skulle detta väl sticka i näsan, som en syl, utom — låt
se, jo, utom — mig.»
»Er farbror! Inte kan ni ha något emot mitt
gifte?»
»Joho, det är just, hvad jag har, minstings sätter
jag mig på tvären för Stensson, för se, den han är
ackurat som skogsbäcken där nere, kommer bara en
liten sten i vägen för’en, så skall han fram, om han
så skall klyfva sig; men du, Göran, förstår ej liknelser
eller det fina i kråksången». Gubben plirade slugt,
stämde fiolen och ackompagnerade sig till den gamla
stenbocksvisan, som han sjöng med ett visst menande
uttryck i röst och miner:
"Kung Fredrik i Dannemark han satt på sin stol,
stort buller det månde han höra.
Är jag väl en konung, som jag var i fjol,
så vill jag de svenske förgöra!
Fransosen han spelar, och jag vill i dans,
Tsar Peter han vill ock tillika;
så skola vi möta till sjö och till lands,
och lyckan ej månde oss svika!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
