Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den siste häradsspelmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Häradsspelmannen Mollberg hade trängt sig fram
till gruppen och skakade hjärtligt hand med brudparet.
»Nu må det väl vara min tur», sade Jöns
Stensson framträdande, »men hvar har jag de andre? Nå,
så», sade han och såg bort till dörren. Han tog
därefter brud och brudgum vid hvardera handen, ledde
dem ett par steg framåt och talade med förställd
högtidlighet, vänd till gästerna: »Slägtingar och vänner!
Ett underligt tal har den sista veckan kommit, så väl
för brudgummens välädla moder, som ock för mig,
hans förre förmyndare, att nämligen vi hade i sinnet
att gifta två kusiner med hvarandra och dymedelst
besvära hans majestät konungen med våra ringa
angelägenheter. Detta hafva vi aldrig tänkt, ty troligen är
det syndigt, då kungen skall behöfva ge lof till’et; och
kommer hela sladdret blott däraf, att bruden här,
hvars rätta kristna namn är Ana Jönsdotter, i dagligt
tal kallats Anna Mollberg».
Talaren höll upp och såg sig småleende omkring;
därpå vinkade han med handen och började åter, nu
med en något osäker stämma:
»Den andra Ana Jönsdotter, mitt enda barn,
träder nu fram för släkt och vänner för att af herr
pastorn högtidligen trolofvas med hemmansägaren,
välaktade Göran Nilsson».
Ett sorl af förvåning och häpnad gick genom den
tätpackade människomassan, då den lämnade rum för
det ståtliga par, som hand i hand framskred till
prästen, hvilken lade deras händer tillsammans och
uttalade välsignelsen.
»Om du tror dig på detta sätt kunna krångla dig
från mig, din och häradets lagligt befullmäktigade
spelman, så bedrar du dig, Jöns Stensson», sade
Strängberg då lyckönskningarne voro förbi och talmannen
började mana och fösa gästerna till bordet, hvarest de
gula ärterna, kryddade med timjam, ångade ur de djupa
tennfaten, och kocken, Filborna »kludabengerska», stod
väntande i den öppna köksdörren med stor karott
stufvade bruna bönor i ena handen och ett fat skinka i
den andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
