Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvänne "kloka"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillkomsten af sin förmåga att bota sjuka, en berättelse,
hvilken äfven till största delen finnes intagen i
rättegångshandlingar, som röra denna sak.
År 1837, under rågskörden — Anna var då sjutton
år — gick hon på åkern och räfsade under muntert
glam med det öfriga skördefolket, då hon plötsligt
kände liksom en glödande hand gripa henne i vänstra
sidan. Hon gaf till ett rop, men tystnade därpå och
deltog ej vidare i skämtet, som rörde sig kring frieri
och kärlek.
Efter denna dag kände hon sig jämt sjuk och
nedstämd; hängsjuka kallar man här ett sådant obestämdt
illabefinnande. Längre fram på vintern blef hon
sängliggande, och en dag slumrade hon in, som man trodde
för alltid. Men efter några timmars förlopp satte hon
sig plötsligt upp i sängen och framsade då, badande
i svett, några verser af gudligt innehåll, som ingen
förr hade hört. Sedan förtäljde hon för sin mor och
syster, att hon varit i »andevärlden» och i himmelen.
På det förra stället hade hon träffat flera aflidna, som
hon nu kände igen och med hvilka hon nu samtalat.
Hustrun till en skräddare i byn hade sagt Anna, att
hon — hustrun — skulle i hundra år »sväfva mellan
himmel och jord», till straff för sin elakhet mot sin
man. Andra andar hade angifvit deras längre eller
kortare strafftid för en kärlekslös vandel här på jorden.
En ängel hade fört henne omkring här och i himmelen,
där hon slutligen fick se Kristus, som befallt henne
att genom händernas påläggande bota sjuka. Han hade
äfven lärt henne de verser, hon därunder tyst skulle
framsäga. Äfven hade han gifvit henne nattvarden.
Nu är till att märka, att Anna var en helt och
hållet okunnig flicka, som säkert aldrig läst mer än
som var jämt och nätt nödvändigt för att »slippa fram
för prästen». Ej heller var hon eller modern af något
särdeles religiöst sinnelag. Anna var en röd, frisk och
frodig bondflicka med ett gladt, muntert lynne och
föga utvecklad hvarken till förstånd eller känsla, och
af fantasi visade hon »utom sitt kall» ej en enda gnista.
Sedan Anna sålunda helt oväntadt återvändt till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
