Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvänne "kloka"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jordlifvet, tillfrisknade hon hastigt, men dolde
omsorgsfullt den befallning, hon erhållit; hon ville ej uppträda
som undergörerska; hon var blyg och rädd samt älskade
världsliga nöjen. Då låg hon en natt tillsammans med
sin äldre syster. De talade om likgiltiga ting, då
systern, hon hette Kerstin, såg rummet upplysas som af
en sol, hvilken sänkte sig ned öfver Annas bröst.
Kerstin hörde då systern tala högt med någon och bönligt
bedja att blifva befriad från det henne ålagda kallet.
Svaret kunde Kerstin ej höra, men af Annas ord
förstod hon, att det var vägrande. Men ändå förflöto tre
veckor innan hon, drifven af en ständigt manande inre
röst, måste lyda kallelsen.
Vid skildringen af denna kallelse har jag hållit
mig till de berättelser af henne själf, hvilka jag som
barn ofta hörde, utan att det föll de äldre allvarsamma
männen och kvinnorna, för hvilka hon motsträfvigt
och blygt skildrade denna del af sitt lif, in att det
knappt fem år gamla barnet skulle uppfatta och bevara
det hörda.
Då jag 1873 besökte Anna, och jag sade henne,
hvem jag var, blef hon högst bestört öfver allt, hvad
jag ur minnet berättade henne om denna tid, men hon
medgaf, ehuru motsträfvigt och sorgset, att allt var
så som jag erinrade mig det.
Inför domstolen har hon däremot ej nämnt ett ord
om »andevärlden», utan i stället uppgifvit sig hafva
besökt »helvetet och skådat djäfvulen, omgifven af
onda andar, utan att likväl kunna beskrifva, hvad hon
der erfarit, annat än att satan med mänsklig skapnad,
men till det yttre svart, knotig och ful, varit bunden»,
som det ordagrant heter i rättegångsprotokollet.
Då jag blef satt i tillfälle att själf läsa målet i
Luggude häradsrätts dombok för 1838, igenkände jag
mycket väl stilen i Annas skriftliga anföranden. Den
som skrifvit detta var en studerad man, men vid den
tiden tiggare. Han var af allmogen på denna ort
flitigt anlitad i tingssaker, ty han hade en skarp, satirisk
penna, och han var väl bevandrad i lagar och författningar.
Vid genomläsandet af hans, i Annas namn skrifna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
