Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den lurade slättbon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slättbon, och han insåg, att skulle han kunna rå på göingen,
finge han ta hjälp med sig, och så skickade han bud
till sex andre slättbor och bad dem följa med och
hjälpa honom att gifva göingen hasslefett.
Detta ville de gärna, och så körde de alle sju upp
till byn, där den försmädlige göingen bodde. Denna
gången hade han gömt sig i skogen, men gifvit sin
hustru besked, hvad hon skulle svara, när slättbon
sporde efter honom.
»God dag i stugan, sitter väl!» hälsade slättbon.
»Hvar är mannen i huset?»
»Jo, han är ute och håller riksdag med de andre
store», svarade hustrun.
»Hvar någonstädes hålla de den», frågade han
igen, för nu hade han satt sig i hufvudet, att göingen
skulle ha stryk, om han så skulle våga aldrig det.
»Riksda’n hålle de i den store gamle lindstammen
ett stycke från vägen», svarade kvinnan.
Nu fingo de sju slättborne brådt att lunka dit,
och när de ingenting märkligt sågo utanför det ruttna
trädet, lade de örat intill stammen för att lyssna. »Jo,
hör bara hur de surra där inne i riksdagen!» sade de.
»Men hur skola vi bära oss åt för att komma därin?»
undrade de. »Det få vi fråga göingens mora efter»,
menade han, som så ofta blifvit lurad, och så lunkade
de tillbaka till henne för att få bättre besked. »Slå
några tag på trädet med era stora käppar, så kommer
den I viljen tala med ut, för han är just talmannen»,
sade moran.
Nu var det så fatt med den gamle lindstubben,
att där fanns ett stort getingbo, och då slättborne aldrig
sett sådana djur, slogo de raskt på trädstammen, och
ut kom en hel svärm getingar. »Se, här ha vi de
gulbyxade göingarne! Nu ska vi klå dem!» skreko alle
slättborne, för de hade hört där hemma, att göingarne
kunde man känna därpå, att de alltid hade gula
skinnbyxor på sig.
Men slättborne fingo, kan tänka, tro på de gule,
ty getingarne stucko ihjäl de sex, och den sjunde, han,
som blifvit lurad hela tiden, lade benen på ryggen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
