- Project Runeberg -  Byhistorier och skämtsägner /
13

(1909) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blick och ton, än öfver berättelsen, hvilken hon
förtäljde på sitt eget vis, och då hon nu ville lämna mig,
grep jag hennes kjolfåll, kysste den mera ödmjukt än
någonsin tillförne samt bad snyftande att få tillbringa
det öfriga af natten i pigkammaren.

»Sladdersjuka toka!» utbrast hon, stötande mig
tillbaka, och efter att ett ögonblick hafva besinnat sig,
sade hon lugnare: »Jag tror ej att du sett något annat
än min violetta sammetsdräkt, som du i går fick hit
in för att syna och borsta innan den hänges in i
garderoben, men hvilken dräkt ännu ej kommit längre än
hit. Du stannar här i natt, i morgon flyttar du in till
hushållerskan, ty jag behöfver ditt rum åt grefve Karl;
öfverste Ättensköld till Bollbro skall ha gula rummet,
de öfriga komma att bo i västra flygeln; du skall i
morgon sätta upp gardiner där; lägg dig nu!» Hon
skred ut, lämnande mig ensam.

Min första blick föll på sammetsdräkten, som hängde
på en fristående klädhängare, och nu var det mig en
lättnad att söka inbilla mig att jag tagit den för en
andesyn. Men det bleka ansiktet, de långa örhängena,
de blottade skuldrorna, allt detta kunde jag ju ej hafva
sett så tydligt, om det endast varit nådig frökens
violetta sammetsdräkt. Rysande kröp jag ned under
täcket, men sagan om den olyckliga sällskapsdamen stod
i sitt ursprungliga skick klar för mitt minne.

Hon hade, så förtalde folket i hemlighet, varit
gift med den unge grefven; slottskaplanen hade en
natt vigt dem i kapellet. De två vigselvittnena hade
ej bättre förvarat hemligheten, än att ryktet därom
nådde till änkegrefvinnan. Men under ett helt år kunde
hon ej erhålla några bevis för sanningen af detta rykte.
De unga makarne bemötte hvarandra med skenbar
likgiltighet, men då vid denna tid ett nytt, hittils okändt
spöke, en i full rustning klädd riddare, hade uppträdt
på borgen, ökades grefvinnans misstankar.

En morgon, då sällskapsdamen ännu blekare än
vanligt inträdde till frukostbordet, tillkännagaf
änkegrefvinnan, att en stor fest skulle firas på ett af de
närbelägna herresätena, och sällskapsdamen tillsades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:57:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/byhistori/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free