Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gästerna aftonmåltiden innan hon kommer hem!» utbrast
hon otåligt.
I skymningen kom den efterlängtade, och familjen
samlades vid bordet. Jag satt inne hos hushållerskan,
ty jag hette ju blott Lena Björk och var nådig frökens
kammarjungfru.
Den storståtliga begrafningen var förbi, arfskiftet
likaså, utan att ett ord blef nämndt om, hvad Gunilla
kallade mina rättigheter. Seldén skulle nu börja att
gifva Gunilla lektioner i franskan, och löjtnant Filip
var af nådig fröken inbjuden att stanna ännu några
veckor på Ättlinge. Hon tycktes önska en förbindelse
mellan honom och Gunilla.
Endast ett par gånger hade löjtnant Filip och jag
fått tala vid hvarandra. Han nämnde just ej ordet
kärlek, men han uppmanade mig varmt att bevara
min frihet tills lyckligare dagar randades, som han
uttryckte sig.
Aftonen före den dag Gunilla för första gången
skulle läsa för Seldén, önskade hon att åtföljd af mig
få besöka en fattig kvinna, hvars barn låg sjukt. Sedan
vi fått de tre herrarne i huset, brukade Gunilla alltid,
då de voro närvarande, af fastern utbedja sig, hvad
hon önskade, ty fastän nådig fröken alltid följde sin
egen vilja i saker af vikt, var det henne ej så lätt att
i andras närvaro afslå Gunillas önskningar.
»Jag tycker det är något sent för en dam att gå
så långt som till Backatorp, endast åtföljd af en
tjänstflicka; du kan få schäsen», svarade fröken Beata med
en sidoblick på löjtnant Filip.
Denne satt orörlig, men Gunilla svarade hastigt:
»Jag ville gå för att blifva kvitt min hufvudvärk;
jag tror ej jag löper någon fara i Helenas sällskap».
»Åh nej, Lena Björk är modig nog», svarade
fröken i vårdslös ton. »För öfrigt tänker jag hennes
fästman, på vederbörligt afstånd naturligtvis, håller en
skyddande hand öfver er. Lena, du kan sända
Granberg bud att jag tillåter honom afhämta fröken i
Backatorpet...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
