Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej skulle vilja taga öfverinseendet öfver Ättlinge? Jag
börjar bli trött vid allt det bråk och arbete, som
medföljer förvaltandet af ett stort gods ... Axel passar ej
till landtbrukare, han passar bättre till att befalla
rekryter och soldater; han vill ju äfven nödvändigt in
vid gardet. Det lönar sig sålunda ej att hålla honom
en lärare. Du, Filip, är skapad till godsherre, och det
är ingalunda omöjligt att ej Ättlinge kan blifva ditt —
det är ju ej fideikommiss — Gunilla blir min arfvinge,
om hon gör ett parti som behagar mig. I vinter måste
jag föra henne till hufvudstaden och föreställa henne
på hofvet, där hennes skönhet måste komma att väcka
uppseende och beundran ... Baron Stjernpols är en
gammal vän till vår familj; vi öfverlägga nu med honom
om villkoren för ditt öfvertagande af godsets förvaltning,
och då du naturligtvis i vinter reser med oss till
Stockholm, bör du på allt sätt kunna bevaka dina fördelar».
Hon talade så förtroligt, som om jag ej funnits i
rummet, men ändå följde hennes blickar alla mina
rörelser. Då och då föll i förbigående ett
tillrättavisande ord, när jag ej valde de saker, hon önskade
medföra på den korta färden.
En kammarjungfru var en allt för obetydlig
varelse att nådig fröken skulle bekymra sig om hennes
närvaro; men jag kände henne dock allt för väl att
ej veta, att hon önskade att jag med båda öronen
skulle höra de förslag, hon gjorde Filip.
Han satt stum och vågade ej se åt det håll, där
jag sysslade med kofferten. Huru varmt önskade jag
ej att han skulle antaga förslaget och stanna på
Ättlinge! Så präktigt vi skulle narra fröken Beata! Vid
hofvet komme Gunilla snart att glömma sin magister
för någon lysande hofman ... Filip skulle jag nog få
att stanna hos mig; allt det öfriga brydde jag mig
ej om.
Betjänten inträdde och anmälde med rädd min
att magister Seldén en stund väntat i kabinettet och
nu lät fråga, om fröken glömt att hon bedt om ett
samtal med honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
