Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fröken nästan hoppade till på stolen.
»Hvad, hvad understår ... Hon afbröt sig dock,
och för att tygla sin vrede mot den förmätne
magistern, ställde hon sig med ryggen åt oss vid fönstret;
betjänten hade redan flugit ut.
Nu såg Filip på mig, och leende gaf jag med
tecken och miner tillkänna min önskan. Han förstod
mig godt, men tycktes dock kämpa med sig själf. Då
fick jag lust att försöka, om mina blickar verkligen
hade den makt, som jag läst att vackra kvinnoögon
ägde, och med sinnet fullt af bilder ur det berusande
lif, vi två skulle lefva under månader — under år,
såg jag åter på honom och han vardt besegrad.
»Jag är så tacksam — och jag vill...» började
han, då fröken åter vände sig om.
»Godt, Filip, gör sig då i ordning till den lilla
färden. Vi spisa frukost på våra rum idag, ty tiden
lider, ser jag, och jag måste säga magistern något
rörande Axels framtid. — Kom, Lena, och följ med
in till fröken Gunilla».
De tjocka, tunga förhängena voro försiktigtvis
nedsläppta framför den dörr, som skiljde Gunillas rum
från nådig frökens, och dessutom talade denna med
tämligen dämpad röst, så att ej ett ord kunde intränga
till Gunilla. Nu vinkade hon att jag skulle gå före
henne ut i gången och genom den vanliga dörren
inträda till Gunilla; själf fortsatte hon sin väg till
kabinettet, då hon sett Filip lyckligt och väl aflägsnad från
min närhet.
I flygande hast meddelade jag Gunilla allt, hvad
jag hört inne hos fröken Beata. Hon log öfver
giftermålsplanen, men jublade öfver hvad hon kallade fasterns
blindhet att behålla Filip kvar; detta ansåg hon vara
genaste vägen att få honom i en sådan ställning att han
kunde genomdrifva mina anspråk. Men då jag nämnde att
fröken nu hade ett enskildt samtal med Seldén, blef
Gunilla hvit om kinden, men hon tryggade sig dock
vid tanken på att det var annan metall i magistern än
i de manlige Ättensköldarne». »Seldén lät ej skrämma
sig».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
