Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrattade högt vid denna tanke och började sjunga, men
ingen glad visa föll mig i sinnet, utan blott den gamla
vemodiga sången: »En hafsfru sitter på hvitan sten
och torkar i solen sitt hår.»
Jag lyssnade, då jag slutat första versen, och
hörde dörren öppnas samt tyckte mig se hur
studenterna gåfvo akt med framsträckta halsar. Säkert var
att jag hörde ett starkt sorl, då jag sjungit visan till
slut.
Med sången hade äfven min uppsluppna
sinnesstämning förklingat; tanken på Gunilla och Filip gjorde
mig sorgsen. Skulle jag väl återse dem — och hvem
skulle väl nu kunna fästa upp hennes hår? För hvem
skulle hon utgjuta sin smärta öfver Seldéns afresa?
Åh, hon gör nog som jag, hon flyr hit; Filip följer
henne. Hvilket lif, skild från fröken Beata! Men
Seldén, hvad skulle han säga, han som på sitt sätt var
lika sträng som nådig fröken och som just förbjudit
mig att narra Gunilla till flykt? Och hvad skulle han
säga, om han finge se mig här på värdshuset?
Jag väcktes ur mina tankar därigenom att min
dörr hastigt rycktes upp och Seldén stod där
dödsblek.
»Gun ...!» Han hejdade sig, drog en suck af
lättnad och torkade sin fuktiga panna. »Helena, hur kom
du hit? ... Man säger i hela staden att det är —
någon annan. Hur har man kommit på den vansinniga
tanken, att hon skulle bo här ensam? Olyckliga, du
måtte väl ej hafva vågat missbruka hennes namn?»
Med hotande blickar närmade han sig mig.
»Jag har ej nämnt något namn, men då värden
gaf mig mitt rätta tillnamn, vet jag ej hvarför jag
skulle neka att bära det», svarade jag bittert. »För
öfrigt kom jag till staden för att begära det skydd,
magistern hade godheten lofva mig.»
»Men Filip var ju ej hemma...»
»Han vet ännu ingenting. Magistern får skrifva
till honom om allt sammans», afbröt jag och berättade
honom om orsaken till min flykt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
