Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag mönstrade bordet och rummet med
kännarmin.
»Jo, att en af edra jungfrur i morgon klockan
åtta bär upp mitt choklad.»
»Ja, naturligtvis», svarade han med en förlägen
bugning samt tillade urskuldande: »Jag trodde mig ej
böra utsätta nådig fröken för betjäningens
nyfikenhet...»
Jag såg på honom med den mest förvånande blick,
jag kunde åstadkomma. Detta var det enda svar,
hvarmed jag bevärdigade honom.
»Förlåt — förlåt — nådig fröken!» stammade han
och drog sig bugande baklänges utom dörren.
Detta var på lördagskvällen. Följande dag var
värdshuset redan tidigt på morgonen öfverfullt med
studenter, som troligen hoppades få se en skymt af
mig. Jag tyckte att de ej borde vänta förgäfves.
Afstående uppasserskans anbud om hennes biträde
vid min toalett, skred jag, sedan sammetsklädningens
brister dolts under en salopp, i all min förnäma ståt
genom skänkrummet och matsalen. Studenterna veko
vördnadsfullt åt sidorna, och ur ett inre rum ilade
värden tjänstaktigt mig till mötes. Jag plågades så af
skrattlust öfver mitt lyckade puts, att jag knappast
förmådde bibehålla min värdighet, då jag förkunnade
värden att jag ej längre än till aftonen ämnade bo
hos honom, men att han skulle låta servera min
middag klockan två. I ungdomligt öfvermod gick jag därpå
några slag fram och åter på Lundagård, på
vördnadsfullt afstånd begapad och beundrad af tjogtals
studenter.
Då jag ätit min verkligt fina middag och druckit
ett par glas vin, kände jag en oemotståndlig lust att
sjunga. Jag var redan trött på min högtidliga
frökenroll och den därtill hörande tunga dräkten. Skyndsamt
iklädde jag mig därför min näpnaste
kammarjungfrukostym. Nu kunde jag då ändtligen blifva kvitt den
tråkiga sorgdräkten! Tänk hvilka roliga miner värd och
studenter skulle göra, om jag nu oförmodadt
uppträdde bland dem i min verkliga skepnad! Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
