Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’violetta fruns dagar’. Åter tystnade hon och försjönk
i tankar. Jag var så förvånad att jag ej fann ett ord
till svar. Helena, tror du att fröken Beata äfven en
gång älskat?»
Jag svarade Filip att ryktet förtäljde, det fröken
Beata vid nitton års ålder förlorat sitt hjärta till sin
fars unge, älskvärde förvaltare, att hon slutligen
tillstått sin kärlek för honom, liksom han sin för henne;
men att hon, sedan hon tillbrakt natten med att gå
fram och åter i sitt rum, följande morgon bekänt allt
för sin far och bedt honom genast aflägsna förvaltaren
från godset och om möjligt vore från orten. Båda
delarne skedde, men från den stunden skall aldrig
någon hafva sett fröken Beata skratta. Hon blef efter
detta faderns älskling och förtrogna, och då hon
förklarade sig vilja förblifva ogift, lade fadern så småningom
sin makt öfver sönerna — hennes yngre bröder Karl
och Maurits — i hennes händer.
»Detta rykte måste vara fullkomligt sant», sade
Filip, »ty efter en stund mumlade faster sakta för sig
själf: ’Gunilla har ej styrka att rädda sig; hon måste
med makt hållas tillbaka från den lockande afgrunden ...
Filip, hjälp mig att vaka öfver henne!’ slöt hon högt,
och jag lofvade henne detta».
Jag yttrade min mening, att Filip väl ändå kunnat
skrifva till Seldén eller mig.
»Seldén», afbröt han, »reste ju genast efter den
nya vetenskapliga upptäckten, han offentliggjorde kort
efter sin afresa från Ättlinge, till utlandet; detta läste
vi i veckobladet».
Äfven Seldén hade läst denna notis, hvilken han
ansåg som ett oskyldigt misstag af redaktionen, hvilket
han ej brydde sig om att rätta. Nu förstod jag att
underrättelsen förskref sig från samma källa som
förklaringen öfver mitt vistande i Seldéns hem. Nådig
fröken tänkte på allt.
»Men till mig kunde ju Filip ha skrifvit», menade jag.
»Visserligen», svarade han med ett halft leende;
»men låt mig nu säga dig, hvad som egentligen förde
mig hit: Jag trodde mig finna Gunilla här».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
