Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Har något ledsamt händt? Hvem var han, han
som drog dig in?» frågade de närmast stående sakta.
»Nå, då I hållen er tysta och snälla, kan jag lika
så väl säga det till er alla. Det är en herre från
Ättlinge, den samme, som vi mötte på Lundagård.
Han är min förmyndare och jag hade varit ute i hans
ärende då I fingen fatt på mig. Jag fick då lust att
spela fröken för er — medgifven att jag gjorde det
bra — men jag blef först verkligt rädd, då jag såg
att här var ljus; jag trodde att frun var hemkommen,
men så var det blott han ...»
»Är du ej rädd för honom?»
»Nej, så komminister han är, så är han tämligen
enfaldig. Jag har sagt honom, att I ären några
ulspeglar, nu, som studenterna alltid ha varit, och att I
aldrig låten någon flicka gå i fred. Nu är jag fången
för hela aftonen, därför god natt!»
»God natt, god natt! Hälsa prästen!» sorlade
ynglingarne och troppade af.
Hvarken Filip eller Gunilla hade bevittnat detta
uppträde; hon låg halft vanmäktig i en länstol, han
stod framför henne och tycktes ej kunna förmå henne
tala eller svara.
Nu föll hennes blick på mig och hastigt sprang
hon upp.
»Helena, för mig till Ludvig! Säg mig hvar han
är!» bad hon, fattande mina händer.
Jag sade henne det och med ett ångestrop föll
hon tillbaka i stolen.
»Således förgäfves, allt förgäfves! Jag får ej se
honom, ej höra, om han glömt mig!» jämrade hon.
Filip stod helt handfallen.
Jag lutade mig öfver henne och berättade om hans
kärlek och tysta sorg samt om hans rastlösa arbete
för att vinna ett namn och en ställning värda att
bjuda henne, samt att han om några få dagar åter
skulle vara hemma.
»O, Filip, låt mig få stanna här tills han kommer!»
bad hon sträckande sina händer mot honom. »Du har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
