Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under hela denna tid varit som en god bror mot mig.
Förlåt att jag narrade äfven dig och blott hade en
enda tanke: flykt, när du trodde mig vara upptagen
af idel prål och glitter ... Stanna du äfven här dessa
få dagar! Blott jag, om ej längre än en enda fattig
timme, får se och tala vid Ludvig, skall jag ändå vara
nöjd och villigt återvända till mitt dystra fängelse».
Filip var rörd, han vägde mellan sin plikt och
sin känsla.
»Vi få höra hvad Seldéns mor säger. Hämta henne
genast, Helena», sade han.
Vid denna Filips befallande ton mot mig, såg
Gunilla spörjande på oss båda; först nu tycktes hon
erinra sig att flere möjligen ledo af skilsmässa och
olycklig kärlek än hon.
»Var tacksam mot mig, Filip, för det du fick träffa
henne», sade hon.
Han vände sig hastigt bort.
»Låtom oss ej tala om den snö som föll i fjol!»
föreslog jag muntert. »På landet i ensligheten får man
många griller, som flyga bort i staden. Komme fröken
Gunilla att stanna här blott ett par veckor, så finge
hon se att man kan ha roligare än att gå och sörja
för den, man aldrig kan få».
»Helena! ... Menar du hvad du säger? ... Åh,
studenterna, som kallade mig Helena och ... Hon afbröt
sig och stirrade på mig med undran och förlägenhet.
»Helena, gå och hämta fru Seldén — men ej i
den där dräkten!» befallde Filip.
»Löjtnant Ättensköld, jag är ej er tjänarinna, blir
det heller aldrig ... Önskar fröken att jag skall gå?»
»Ja, om du vill vara så god», svarade hon,
förvirrad af mitt stolta, vredgade svar till Filip.
Jag bytte om kläder och gick samt kom snart
tillbaka med den bestörta frun, som först nu genom
mig fick veta sin sons kärlek till den högättade damen.
För att ej orsaka henne bekymmer, hade Seldén dolt
den rätta orsaken till sin hastiga afresa från Ättlinge,
där han annars ämnat dröja öfver vintern, för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
