Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Svens Sven. (Rönnebergs härad.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och männen tordes hvarken för dem eller för
byfolkets skull ingå någon förlikning.
När klockaren hade sitt ystgille den hösten och
båda parterna voro tillstädes, föreslog han att uppföda
kalkonungen på socknen, som sedan kunde skänka den
som hedersgåfva åt prästfrun, men då fnös Sven
Svenskan som en häst, och Hans Anderskan kråmade sig
som en betslad gåskarl, så det förslaget blef till bara
vassla. Men där sitter nu den nya barnmorskan nog
så tyst och stilla och hör på detta kalkongräl, och så
säger hon:
»Om nu bara där fanns en liten duktig pojke i
den ena nabogården och en liten grann tös i den
andra, så blefvo de nog eniga om både höna, pilbuske
samt om jordlappen med, om bara inte föräldrarne
lägga sig på tvären».
Detta var det första ord, som blef sagdt i
anledning af Sven Svensa Svens gifte, och då var hvarken
han eller tösen född till världen.
De två männen tittade på hvarandra och räckte
på en gång näfvarne öfver bordet; kvinnorna tittade
också på hvarandra och blefvo liksom litet rödare,
men de sade ingenting. Här var dock flera som sågo,
att de vid kaffedrickningen beto sockerbitar midt öfver
och räckte hvarandra.
Andra dagen gick kalkonkycklingen och spatserade
med sin fostermor, Sven Svenskans vidlyftiga höna,
midt för Hans Anders’ port, men följande morgon låg
det spräckliga trätofröet hufvudlöst som den kämpen
Goliath midt på den afmejade åkerlappen, och råttorna
fingo skuld för missgerningen.
Nu var det fasligt bra med de två nabofolken i
Brödarp, och de talade om att lägga hvar sin jordbit
till den där åkern och af det göra ett litet hemman
till ett par unga folk, som de nog visste hvar de skulle
komma ifrån, och så blef kalkonkycklingen så till vida glömd.
Så en vacker dag kom där ett par tvillingar i
Sven Svenssons gård, och hur nu barnmorskan
»fjamsade» med de två pojkarne, så visste hon hvarken,
hvilken som var den äldste eller den yngste, när fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
