Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Svens Sven. (Rönnebergs härad.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Sissa grät, som om hon suttit i kyrkan sista
bönedagen, då prästen predikar för offer. Ändtligen bjöd
prästen tystnad och tog så ensam till ordet:
»Käre vänner, af de lefvande kunna vi ej erfara,
om Sissa skall varda gifven åt den lefvande eller döde
tvillingen, alltså måste vi hålla oss till den sistnämnde
eller den, som hemsöker henne —».
»Det vill jag ju också, vördig pastor, jag håller
mig till Sven Svens Sven, som jag lofvat min tro, och
jag tar ingen annan,», gnällde tösen så ömkligt som
en katt, som fått svansen i klämma. Och alla de
närvarande togo till ögonen och gräto näfvarne fulla öfver
så mycken trohet mot en gast, som var så liten, då
han blef förlofvad med henne, som ej ännu kommit
till denna villsamma värld.
»Du har min välsignelse, Sissa lilla!» sade prästen.
»Tackar som mäst för det hederliga tillbudet!»
svarade nu Sissa. Men jag skulle vilja ha den till godo
tills gasten, jag menar Sven Svens Sven, själf visar
sig. Nu skulle jag bara hälsa ifrån honom, att far
skall sälja åkerlappen till sin nabo, så den lefvande
tvillingen kan få den, ty Sven har mäst lust för sjön».
»Tyckte väl, han såg så våt och slankig ut!» sade
Hans Anderskan.
»Och så önskar han, att den förbytte tvillingen
gifter sig med sin mors minstpiga, Elna, så han
ärligt kan bli kallad far, eftersom han inte kommit rätt
till sitt eget namn — och gasten sade att det brådskar».
Se nu blef tvillingen redig i hufvudet på eviga
fläcken, för se, han hade gått och slagit litet smått
för Elna, men hade inte vågat nämna sina vantar för
far och mor, som bestämt honom åt Sissa. Och så
blef där nästa söndag lyst för drängen och åbosonen,
välaktade och förståndige Hans Svensson på n:o 8 i
Brödarp och pigan, hederliga och dygdesamma Elna
Olsdotter därsammastädes.
Men prästen låg hvarje natt och väntade på gasten,
så att han var så våt under dynan, att han rök som,
ett svettigt ök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
