Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur det kom sig att hin slättbon ej tålte höra åskan (Norra Åsbo härad.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
körde så till staden med gillesöken.
På torget höll en trädgårdsmästare; bland många
andra ting hade han också ett sådant där gräskar eller
pumpa, en vill säga, oeh en sådan tingest hade
slättbon aldrig förr i sitt lif sett.
»Hvad kan det ägget kosta, som skickligast?»
frågade han och glodde snålt på pumpan.
»Aderton daler» (3 kronor), drog säljaren till.
Aderton daler, de’ va’ däkers! Hvad kan det då
vara för ett ägg?»
»Ett stoägg, kan mannen väl se», säger då detta
trädgårdsmästarbestet.
»Månne tro det! Å, ja så!» begrundar mannen,
ty detta var ju något för honom. »Blir ägget för
sexton daler (2 kr. 67 öre), så kunde jag kanske ha lust
att göra handel?»
»Låt gå, efter (som) det är det sista, men det är
rent för godt pris», påstår stuggen. Och så körde han
i slättbon en hel ramsa om, hur många föl där kunde
bli i ett sådant ägg, och det gick i slättbon som smör
och bröd i skräddare.
Nå, man kan tro, slättbon kom hem glad som en
spelman, ty efter denna dag skulle här bli föl i gården
så där skulle vimla af dem, sade han. Moran måste
genast bädda kakelugnssängen, ty där skulle mannen
själf ligga och rufva ut detta hästägget, kan veta.
Kvinnan hade likväl sina egna tankar om det här nya
sättet att få föl, och hon litade icke riktigt på
mannens rufvande.
Men han kröp ner i reden, tog ägget till sig och
blef liggande, så snällt som den raraste ligghöna, dag
efter dag.
»Det var en hunda tid detta rufvande varar!»
tyckte moran.
»Det kan väl icke gå fortare för mig än för
andra kräk, mor», tröstar han henne. Man kan vara viss
på, att här åtminstone blir två föl, och dem vill jag
ha skickat efter mig, när jag är död, ty jag vill ej
vara sämre körande än vår Nils». Och så rufvade han
ännu en vecka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
