Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skeglingarne (Norra Åsbo härad). - Mannen i kakelugnsbänken (Helsingborg).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säger: »Du glor och gapar och ser med munnen lika
som en skegling» — så det är inte att taga fel på.
Men så hände det en dag, att en större brudfärd
drog genom Skeglinge by, och alla skeglingarne skulle
ut och titta. Där var två af dem som stodo på en loge
och tröskade, och som de slogo mera på bara
loggolfvet, än på säden, åstadkommo slagorna ett så
förfärligt oväsen, så att de inte hörde hvarken spelmannen
eller annat, förr än brudstassen var lika midt framför
loglängan. Då fingo de brådt, kan tänka. Där var ett
hål på lerväggen, och öfver detta satte den ene
skeglingen munnen och gapade allt, hvad han kunde.
»Jag ser inte det minsta grand», säger han.
»Flytta dig!» skriker då den andre. »Låt mig titta!»
Men denna skeglingen var något kort till växten,
så han satte sin ena träsko ofvan på den andre, och
klättrade så upp på dessa för att också gapa öfver
hålet i lerväggen. Men just som han satt munnen till
vrickade han på benet. Träskorna gaf efter och han
trillade ner, så att han fick sitt ena öga framför hålet.
»Nej, vet du hvad, Jeppa!» skrek han. »Jag ser
med ögat och inte med munnen; det var underligt!»
När den andre hörde detta ville han äfven försöka
se med ögonen, och då detta lyckades, pröfvade de
öfrige också på detsamma, och så lärde alla skeglingar
till sist att se med ögonen. Men de äro ännu så
beskaffade, att de glo och gapa på en gång, och detta
lägga de nog aldrig bort. På detta kan en också känna
dem från annat folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
