Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mannen i kakelugnsbänken (Helsingborg).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kvinnan hans sa’ mångfaldiga gånger till mannen:
»Truls, du får resa på dig, grannarne våra släppa
sina kreatur in på vår mark, gärdesgårdarne äro
sådana att en herreman kan köra i fyrspann öfver
dem!»
»Far min sa’ att grannsämja är en ren
välsignelse», svarade då alltid Truls i halfsömn, och så
vände han sig mot väggen och drog fjäderdynan öfver
hufvudet.
Efter en tid hände det, att ett tattarfölje kom
till byn.
»Truls, jag säger, res dig på två ben, tattarne ha
stulit fem af prestens höns och hans bästa ligg-gås!»
ropade Trulses kvinna en morgon högt på dagen.
»Här är långt från prästgården och hit ner; vi
bo ju i byns ytterkant», tyckte mannen och drog
nattmössan ned för öronen. Men då han legat och
grundat en stund, satte han sig med fart upp i sängen.
»Mor du», sade han betänksamt, »när jag grundar
rätt på saken, så är här inte längre från byns ena
ända till den andra, än att en tattare kan hitta hit
till oss; derför få vi tänka på att skydda det lilla vi
ha, bäst vi kunna».
»Det är rätt, Truls, drag på dig stöflarne, och här
en bra käpp».
»Det behöfs rakt inte, mor, för du kan bara ta
den toppiga hönan, den gråhalsiga tuppen och den
svartfläckiga grisen och skicka dem till tattarne med
flitig hälsning från mig, att jag vill hålla fred med
dem och att de måtte vara så bra och hålla till godo
mina skänkaser».
»Jag menar, att du själf är toppig, Truls!» sade
då hans kvinna.
Du ska inte ta illa vid dig mor lilla, för tänker
du bara efter, så vet du att hönan är stygg till att
krafsa och sprätta i vår kålhage; tuppen väcker oss
så snart dagen gryr, och den svartfläckige grisen
bökar värre än den värste mullvad, så det blir en ren
vinst att, på två sätt, få fred på det här viset».
Kvinnan tittade på det hufvud, som rest sig från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
