Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Lasse Kalun och hans familia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bereda Lasse på förändringen. Men både han och Boel
hade sett folk på fäladsmarken och ställde mig nu till
rätta, för det främlingar vågade sig in på en
betesmark, som de haft, allt sedan de blefvo gifta, och
därför tillhörde dem och deras familia.
Detta var en för svår frestelse för mig, som visste,
att Kalunens inte ens hade äganderätt till stenhällen,
på hvilken de byggt stugan af böndernas timmer.
Dessutom hade Jakopp stigit ned från sin tron och
såg beredd ut till hvad det skulle vara.
»Håll bocken i spalier, Lasse, så skall du få höra
ting, så du skall rysa i ryggbastet!» säger jag. Och
så förtäljer jag med skälfvande röst, att de herrar,
som slogo ner pålar i fäladen, voro utskickade från
ryssen och engelsmannen, som lågo i håret på
hvarandra, och nu beslutat utkämpa den afgörande striden
i Skåne och utsett den stora fäladen till slagfält.
»Och det ger vår kung bifall till!» hviner Boel.
»Sverget är bara en tugga för engelsman och
ryss, regalerar jag, och vi få hålla oss liktornala, när
de stora vilja ha ett stycke af er fälad att kriga på.
Er komma de ej att göra annan förtret än ta edra
får och getter och bryta ner huset till ved att lägga
under deras fältgrytor. Men nere i byn ligger det
värre, för där skall generalerna ha fritt kvarter».
»När skall detta ske?» spörjer Lasse, hylande.
»På den yttersta dagen, när denna världen tager en
ände. —Ah, så jag pratar i min bäfvan! — Det
kommer att börja med kanondunder här vid klipphällen —
låt mig se i min almenacka! — jo, presisement på
Canutusdagen, den tionde Julius. Ni har väl en sådan
här kalender i huset?»
»Vi hade en de första åren, vi blefvo gifta, men
den höll aldrig stånd med någon ting, fast den
tillhört kyrkovärden!» hylade och pylade Boel.
»Du behöfde därför inte ha gett den till lekepöcke
åt kiden, för nu kunde den varit nyttig. — Eller kan
du, ditt fårahoed, huska på, hvad dagen hette?»
vremsar Lasse.
Nej, det stod inte i Boels förmåga, och efter ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
