Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Lasse Kalun och hans familia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ogrufligt prutande och dividerande köpte Lasse min
almenacka för tolf skilling, för den var starkt inbunden,
så den kunde räcka i många år, tyckte han. Så satte
jag ett stort blyantskors för Canutus, tog mössan af
för Jakopp, som nickade god mening, och så benade
jag tillbaka till skinnjören på andra vanen om fäladen.
Det hade gått i bosset med min komplajon, så
jag slog mig på järnvägsarbete på den nye linjen och
glömde rent bort Kalunens, ända tills arbetet retirerade
fram mot fäladen. Det var verkligen den andra veckan
i juli, och när jag då skådar omkring efter huskojan,
Jakopp och den öfriga familian, fanns där inte en
fnyk mera öfver stenhällen än fyra väggar, utan tak
eller dörr.
På kvällen gaf jag mig in i tjocka skogen, för
att upptäcka snålingarnes gömställe, och styr kosan
gratis till en plats, som jag misstänker. Det var en
grusgraf, som för längesedan var öfvergifven, men som
jag inte nu var människa till att hitta, och jag skulle
ha trabelerat omkring i skogen kanske utåt natten, om
jag inte hört ett svagt: Bä-hä-hä! och ett mää—ä—ä—ha!
stiga upp ur jordens inälfvor.
»Pirovall!» Där har jag vännen Jakopp och
familian!» tänker jag och går närmare. Jag upptäcker
då, att grushålet fått ett alldeles platt tak, som var
fördolt af jord, enebuskar och snår af alla de slag,
skogen hyser, och jag fattar kvickt en beslutning och
träder upp bland snåren, där jag regalerar att ett
lufthål måste finnas.
»Ja, aller nådigste ryssgeneral!» skriker jag så pass
högt, som behöfs, när en talar till en främling, som
ej förstår svenska, Lasse Kalun rår om de fyra
väggarna, och jag tror inte, han skulle neka att hysa
generalen mot skälig betalning. Tre riksdaler om
dagen och ersättning för han lägger dit taket.
»Kvax, kvax rasibius, yes,» svarar jag mig själf
på ryska, Ja, nådig general, det är sjangtilt, att vilja
ge fyra riksdaler, men jag vet inte, hvar Lasse Kalun
med sina familia bonerar nu; vi få söka annat kvarter.
Slaget kommer ju att uppskjutas under tiden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
