Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Lasse Kalun och hans familia - 4. Kaften Hillers pölsegille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hallå! vänta ett känne, här bonera vi!» hördes två
röster, och Kalunen körde upp sina två kalufver
emellan takbräderna. »Här ha vi inrättat oss sommarnöje,
och om nådig ryssgeneral vill vara så gemen och
genedig att hyra vårt hus, så — —»
Nej säger du det, Boel! — Ja, det var ju en
sjantilemang jordkula, ni skaffat er i stället för kojan, som
järnvägen kommer att gå rakt öfver. Kriget är förbi
nu, begrips.»
Nej, nu skall döen ta dig, din rälius, din djäkla
lögnhals, din räfvarepäls — din — din» — — Så
förmår Lasse inte mera för arrighet, utan nu var det
Boel, som tog i och hväste:
Puss, Jakopp, puss, Jakopp! Stånga ihjäl’n! Puss
Jakopp! — Stanna bara ett känne, Jösse, din fördyflade
hummer!
Men Jösse Post drog sig i tid undan med värdighet,
och från den stunden såg jag aldrig Kalunens eller
deras familia, för jag fick befattning annorstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
